United States or Barbados ? Vote for the TOP Country of the Week !
HYLLOS. Rätt tydligt du den yttrat, och jag lyder dig, Dock ej af fruktan, furste, men tillgifvenhet. LEONTES. Han rörde handen, tyckte jag, den drunknade. HYLLOS. Jag såg det ej, frånvarande min tanke var. LEONTES. Finns ingen här, erfarnare i läkedom Än vi? Kanske att örters kraft, att öfvad konst Här kunde bringa räddning.
DEN SKEPPSBRUTNE. En, som frågar dig Med en skeppsbruten främlings helga rättighet, På hvilken strand han funnit räddning. LEONTES. Vida kring Har namnet ljudit af det land, du hunnit nu. Du skådar här det mångberömda Salamis. DEN SKEPPSBRUTNE. Jord, dyre jord! LEONTES. Han faller på sitt anlet ned Och för de bleka läpparna mot markens stoft Till kyssar, mera varma än en älskares.
Sjelfuppehållelsedriften är så stark och slägtuppehållelsedriften är det icke mindre. Man kan vrida sig i äckel men man stillar sin hunger med draflet till sist. Var säker på det.» Han bemödade sig synbart att tala i sin vanliga sarkastiska ton; men röstens lätta skälfning förrådde honom. Han fortsatte: »Det fins ju ingen räddning; vi tvingas ned i smutsen.
Jag ropade Eurysakes; vi skyndade Till stranden ned; ett sorl af Hellas tungomål Vårt öra nådde; dubbelt säll på klippans rand, Invid hvars sida skeppet låg, jag böjde knä Och bad om räddning för mig själf och för min son. Den blef oss lofvad. Med ett språng stod ynglingen På akterdäcket, sträckte gladt mot mig sin famn.
Och allt detta bör kunna vara färdigt om fjorton dagar, då vi arbeta med det hopp att frälsa våra kvinnor och barn och i vår egen räddning se en räddning av den sak, för vilken vi kämpa. Du har rätt. Detta är ingalunda omöjligt, sade novatianen. Vi böra om fjorton dagar kunna hava dessa farkoster färdiga, tillräckligt många och stora, för att ge rum åt oss alla.
Jesus, straffa mig nu. Jag ber dig, straffa mig nu! Jag vill inte vara en bedragare. Jag vill inte ljuga. Om du inte kan frälsa mig, så straffa mig, straffa mig hårt, men nu, nu! Jag ber dig, Jesus! Men det hjälpte ej. Svetten stod i pärlor på hans panna. Men hans ögon voro torra och heta. Var han verkligen förtappad? Var det för sent? Fanns det ingen räddning?
Men nu rådde sorg och bedröfvelse här inne, ty drottningen låg på sin sjuksäng, och läkarne sade, att hon skulle dö. "Det finns dock en räddning för henne", sade den visaste af dem. "Skaffa henne världens skönaste ros, uttrycket för den renaste kärlek, kommer den för hennes ögon så dör hon icke."
För däj och mäj finns ingen annan räddning vi gick alla vilse på bergen såsom får utan herde Han satte sig med ansiktet i händerna och grät sakta. Minns du den där sagan om sorgens tunga kedja, frågade han plötsligt utan att se upp, sorgens tunga kedja, som den lille gossen gick och drog genom den stora skogen?
Tomas tryckte hennes hand och tog farväl efter att ha mumlat fram en förhoppning om hennes mans snara tillfrisknande, därefter bugade han djupt för det gamla fruntimret vid fönstret och försvann. Först då han kom i trappan erinrade han sig att det var den sista möjligheten till räddning, som nyss hade glidit honom ur händerna och dunstat bort.
Om därför, nådd af vreda gudars hämnd, nån gång En främling strandar vid vår ö, har jag befallt, Att ingen må i deras domar gripa in. Vill någon blidkad gudom, de förtörnade Till trots, åt den i nöden stadde bistånd ge, Kan räddning finnas äfven utan mänsklig hjälp. Så har jag tänkt. LEONTES. Förtörnas, höga Dike, ej, Att jag din helga altarflamma släcker ut!
Dagens Ord
Andra Tittar