Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
De gingo ett stycke utom staden. Der låg ett ensamt hus, omgifvet af träd och inhägnadt af ett plank. En skylt ofvanför inkörsporten angaf: »Arbetshem för värnlösa qvinnor.» Samuli ringde på. Dörren öppnades. Han steg in följd af Nadja. Inspektören hade talat med patronen en timmes tid eller mer. Han skulle först återtaga arbetet andra dagen. De hade resonnerat om resan och om Nadja.
Flickan satt vid bäckens strand, Tvådde sina fötter där; Sjöng en fågel ofvanför: "Flicka, grumla bäcken ej, Himlen syns ej mer i den!" Flickan slog sitt öga opp, Talade med tårad blick: "Sörj ej öfver bäcken, du, Bäcken klarnar snart igen.
Holpainen gräfde under backsluttningen, men ofvanför voro karlar, som höggo sten. De voro alla unga och stora gyckelmakare. Hej, Holpainen, kom hit litet! ropade de en gång der uppifrån. Hvad är det? ropade Holpainen tillbaka och såg upp. Nå, kom nu! Holpainen gick litet tveksamt dit till dem. Der får du. Tag och ät! Hvad är det? Stengrus? Ja just. Se så, ät nu och krusa inte. Tig du.
Han står inne i ett förfärligt stort rum och vet icke hvar han är hemma. Det är mycket vackert; allting i hvitt och guld. En musik såsom af hundra fortepianon sjunger ofvanför hans hufvud, men han ser icke instrumenten eller spelmannen. Bänkar stå i en lång allé och längst fram är en tafla, ur bibliskan troligen. Två hvita menskor ligga på knä och ha vingar, och der stå stora ljusstakar.
Några af qvinnorna sutto tillhopa och skrattade åt en ung dräng, som efter melodin från dragspelet sjöng en improviserad visa om, »hur klockarn fria till skomakarmor», och för hvar gång han kom till refrängen, knuffade de unga qvinnorna hvarann i sidorna och skrattade, så det ekade i bergsklintarne ofvanför.
Sent om aftonen, då alla andra redan lagt sig till hvila, gick Emmi ut på gården. Det var mörkt och tyst, men himmeln ofvanför var stjärnklar. Hon satte sig på nedersta trappsteget för att tänka öfver sin nuvarande belägenhet och sin framtid. Inte blef den ljusare af att hon tänkte därpå, tvärtom syntes den henne endast mörkare, och hvart hon än såg omkring sig, var det skumt och svart som natten.
De sågo hvarandra småleende in i ögonen och lyssnade; stegen närmade sig och rösterna hördes tydligare och tydligare. »Gud hvad här är vackert!» sade Pelle de två hade stannat på klinten alldeles ofvanför de andras hufvud. »Herre Je' om jag kunde måla såder! Hva'? Vår Herre är en styf karl. Vi andre ä' bara stympare.»
Dagens Ord
Andra Tittar