Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 oktober 2025
Sergeanten kastade den lilla stumpen, som ännu glödde, bort ifrån sig, med avsikt att få den i sjön. Men stumpen var så lätt, att den blott nådde ett stycke fram på däcket, låg där och rykte. Vips kom en fot, med den allra nättaste blanka känga på sig, och trampade ut den, så att den slocknade tvärt. Sergeanten höjde sina ögon från foten upp till personen, och såg den obekanta.
Gudarne synas här för mycket närvarande, göra här liksom en för tydlig ansträngning, de nödgas gripa i händelserna med hela handen, i stället för att styra dem med en knappt märkbar vink af det minsta finger; detta visar dem icke i deras rätta storhet. Men snart uppträda de åter mera egendomligt. Fjalars namn var kändt öfverallt. Hans företag, hans öden kunde rimligtvis icke blifva obekanta.
Han tog emot det långsamt och hans blick gled med låtsad likgiltighet öfver det skrifna talet: Femhundra kronor och i samma ögonblick stack det till inom honom af glädje, så att hjertat ett ögonblick tycktes stå stilla. Den der lilla papperslappen rymde två månaders frihet från tvång nya menniskor, nya omgifningar allt det obekanta, detta utanför som är oroliga själars himmelrike.
Ha aldrig dessa troll, som fordomdags med flintspjut kämpade mot våra fäders järnskodda lansar, tills de slutligen, besegrade, från öppna landet drevos längst in i bergens obekanta gömmor, men ännu, ruvande på hämnd och mord, frambryta stundom under nattens timmar att mana storm utöver stilla ängder, att reta floder över deras bräddar, bevinga klippor emot vigda tempel och gjuta syndigt tal i sömnens öra ha aldrig dessa uppträtt för din syn för att med rysliga gestalters sanning till vanvett skrämma eller ock med skönhets antagna sken till lust och synd förföra den arme, som de finna på sin stig?
»Vi ha setat här och väntat så länge», knorrade Olof. »Var har ni varit?» »Vi ha läst pappas bok», sade mamma. »Kunde ni inte vänta med det till efter midda'n?» »Nej, det kunde vi inte.» »Det måtte vara en konstig bok», yttrade Olof. Men Svante, som ännu icke börjat stava, tog pappas obekanta bok i försvar, och som alltid blev det mamma, vilken måste bilägga tvisten och stilla de oroliga vattnen.
Jag var idel öra och hade innan kort alldeles glömt den obekanta skönheten. När talet slutade, instämde jag af alla krafter i ett allmänt, ljudligt lefverop för fosterlandet. Helt säkert såg jag litet komisk ut, där jag viftade med armarna och skrek så mycket jag orkade, utan att komma ihåg att det hvarken var kvinligt eller estetiskt.
Återstod att leta upp verserna vid det obekanta tillfället, som någon erinrade sig verkligen ha sett. Hela personalen sökte i två timmar, men utan resultat. Man hittade visserligen i dess ställe ett poem »Till Emma på hennes fjortonde födelsedag» och det lades av att ha i nödfall. Någon översättning hade han som vi veta aldrig verkställt.
Och furstinnan märkte blicken, och hon talte Till den obekanta vänligt: "Säg mig, främling, ty förut jag er ej skådat, Om en bön ert hjärta gömmer? Om behofvet edra vackra kinder bleker, Är vår kejsarinna nådig." Så hon sade.
Alltså tog jag den vackra blå näsduk han har i sin bröstficka och torkade av de nobla lackskor, som jag köpt på kredit. Jag svarade inte. Jag talar sällan med obekanta, så vida de inte äro unga, vackra damer. Man är väl svensk. Då kom han emellertid nära mig, förmodligen för att jag skulle kunna se bättre, och frågade, om jag visste vem han var.
När solen kom däröfver, Ett ögas varma strålar, Då smälte det i floder Af känslor och af tankar, Blef fritt och mätte rymder, Tillförne obekanta, Blef varmt och blef en spegel Att fatta blåa himlen Och jordens blomsterfägring Och i sitt djup förvara Det blida ögat ständigt." "Och hvems, o flicka, säg mig, Var detta blida öga?"
Dagens Ord
Andra Tittar