Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 maj 2025
Han flyttade sin bänk så nära väggen, att Jakob kunde känna ångan från maten, och långa timmar satt han och stirrade på sin fånge under oavbruten tystnad. En afton, när maten var framsatt och elden på härden lyste upp hela stugan, sade han äntligen till honom: Jakob, nu är det tid att tala. Var är min son? I mitt hjärta, husbonde. I mitt hjärta och mina tankar är han var stund.
Det fanns ängsliga personer, som jämförde smedens drömda skapelse med det ökända tornet i Babel. För övrigt voro Backarnas åkrar och ängar tummelplatsen för ett liv och leverne, som aldrig tycktes vilja dö. Borgare från staden vandrade i en oavbruten ström upp och ned för Björkenäsvägen. Madammer med matsäckskorgar och barnvagnar togo förbjudna vägar över åkrarna.
Han satt och stirrade framför sig mot den blå rullgardinen. Det susade för hans trumhinnor, som om hela världen varit ett snäckskal vid hans öra, en oavbruten, monoton och sövande susning... Han spratt till. Där ute i trappan hörde han sin far röra på sig, som om han försökte resa sig upp. Några ögonblick blev Stellan stående med klappande hjärta. Så rätade han upp sig och gick ut.
Hall, Weber och Mortimer med fru och tant lyckades slutligen erövra en soffa längst inne i stora matsalen. Det yttre rummet var upptaget av ett veterinärmöte, som avslutade sina förhandlingar med en supé. En oavbruten ström av gäster och uppassare rörde sig fram och tillbaka genom salen. Man ropade, knuffades och svor mellan tänderna. Då och då hördes kraftiga hurrarop från veterinärmötet.
Ett skrik, som vittnar om att detta barn, fastän blåögt, i rakt nedstigande led härstammar från det folk, som med sin röst välte Jerikos murar. Ett skrik, som börjar så fort det lilla barnet öppnar sina ögon och som fortgår i en otrolig, oavbruten serie till dess det sluter sina ögon.
Ju närmare man lär känna en mänska, ju längre den period är, över vilken ens kunskap om henne sträcker sig, ju klarare framgår det för en, att hennes tillvaro innerst inne varit en kamp mellan känslan av hennes egen betydelse och de yttre och inre hinder, som hämmat den, tvingat den att söka sig andra vägar, hämmat den på nytt o.s.v. i en enda oavbruten brottning, till dess självmedvetenheten segrat eller genom en kompromiss slagit sig till ro i en eller annan fåfänga eller till sist hissat resignationens vita flagga.
Vilket underligt liv! Om han inte haft Greta visste han ej, hur han skulle kunnat släpa sig genom terminen. Hemma hade en olycka hänt. Hans far hade blivit förbigången till major. Hans liv var förfelat, meningslöst. Han var utom räkningen, hörde till de levande döda, som släpa fram sina återstående tjänsteår i en enda oavbruten missräkning.
Fattigdomen, mot vilken han fört en oavbruten kamp, hade han dock städse förmått hålla på avstånd. Det var blott en fiende, med vilken han aldrig mätt sina krafter, och denne fiende hette döden. Det var kanske denne mans icke minsta lycka, att han länge aldrig på allvar fruktat, att döden kunde drabba honom själv eller dem, som stodo honom närmast.
Dagens Ord
Andra Tittar