Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 17 juli 2025


Deras hyddor och deras hjordar man taga, deras tält och allt deras bohag och deras kameler föras bort ifrån dem och man ropa över dem; »Skräck från alla sidorFlyn, ja, flykten med hast, gömmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, säger HERREN, ty Nebukadressar, konungen i Babel, har lagt råd mot eder och tänkt ut mot eder ett anslag.

Man exercerade kaserngården, nere Appeltofftska gården eller gjorde fältmanöver planen kring kyrkan iförda sablar, kaskar och gevär, medan hustrurna där hemma lagade mat och skötte hushållet. Föreningen förenade ett lyckligt sätt hans längtan efter militarism och hemliv. Men omväxlingen inskränkte sig ej endast till exercisen och fältmarscherna. Den sträckte sig också till hemlivet.

Vetenskapen har stoppat jorden i det himmelska vattenglaset och hållit fingret den i årmillioner. Men har också vetenskapen anbrakt en rost nere vid sydpolen och en skorsten uppe vid nordpolen och hållit det inre glödande? Och om den gjort detta, hvar fyllde de bränslet?» »Nej, nej

Nere i boden stod Svärdsbron redan med en tuggad Cuba i ena mungipan och knäna stödda mot disken, kastande rörliga blickar vågskålen, medan bokhållarn vägde opp kaffet, och hans vickande huvud följde balansens rörelser opp och ner, att han slutligen kände sig vimmelkantig och med vänstra handen sökte ett stöd att hålla sig i.

Sara höll stilla med sina händer; hon lät dem ligga nere i knät, och de såg där ut liksom sammanknäppta. Min dröm kan jag inte tala om, sade hon med låg röst; men det var en ganska vacker dröm. Albert inföll: Jag, för min del, drömde inte sedan jag somnat i natt, men väl förut. Å ... det kan jag aldrig tro?

Jag klagar ej, Att sinnlighetens lampa, att förnuftet Blott flämtande, med halfsläckt låga brinner Inom din hydda, rest af jordens stoft; Men att, hvarthelst dess matta stråle faller, En tår skall röjas och en jämmer skådas, Se där min plåga! Litet nog ändå Betalar själens gudaeld här nere De offer, som den kräfver af vår frid.

Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig. Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

Från fönstret i sitt arbetsrum såg hon ut öfver kyrkogården nere vid stranden, ut öfver hafvet, där solen hvar kväll gick ned. Här skulle hon tillbringa sitt lif med minnet af sitt brott för ögonen, och här skulle hon, bunden till marken af sin fattigdom, vänta sitt lifs solnedgång. Hvad mer? Hon hade resignerat. Högmodets fjäll hade fallit från hennes ögon. Hon såg.

Det var främmande till länsman, förnäma främmande, en fru från sta'n, en fröken i grann pels och en militär med blanka knappar och röda prägtiga snören. Han satt kuskbocken och körde sjelf. Matti hade aldrig sett en sådan ståt förr. De förmögnare af byns innevånare, som redan kl. tolf ätit sin middag hade nu vid tutiden sin badtimme. De hörde ännu ingenting, men de andra der nere desto mer.

De blefvo länge sittande mosstenen nere vid tjärnen de båda, den äldre, mannen med det goda för allt bekymmer, all nöd ömmande hjärtat, och gossen med det nedstukade, skygga, inåtvända, men nu med ens öppenhjärtiga, frimodiga sinnet. Ante kunde ju öppet, som om det varit till Gud själf tala om allt som tyngt honom.

Dagens Ord

hovet

Andra Tittar