United States or French Guiana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den Evige har talat! Evige! Vad vill du mig! Säg och din tjänare lyssnar därtill. Intet svar! Gott: jag ödmjukar mig inför den Evige, som har täckts ödmjuka sig inför sin tjänare. Men böja knä för folket och de mäktige? Aldrig! På aftonen mottog min goda mor mig på ett sätt som ännu är mig gåtfullt.
Men jag hade en farmor som vart galen, och hon bar sig åt ungefär som du, men strax innan det bröt ut tyckte hon att huvudet blev så stort att hon måste gå ut i fria luften för att få plats med det. Detta meddelande mottog David med ett så ohejdat gapskratt att Terje i största förskräckelse skyndade ut med tian i ena handen. Sov litet, sade han i dörren, så kanske det går över.
Synes han oftare dock, än han borde det, här i er boning, Hjälp den gamle att då stugfåglarne hålla på afstånd, Medan han sitter en stund och betraktar ert strålande öga; Sen till sitt bo förfogar han glad sig åter och hvilar." Sagdt, ur majorens hand mottog han det ångande glaset, Förde det tyst till sin mun och tömde det stilla i botten.
Herr Lundstedt gick stolt som en riksmarsk sin gata framåt, lyfte på mössan och mottog damernas hyllning, vilken längre fram yttrade sig, enligt tidens enkla bruk, i penninganbud. Tjugofyra skilling, trettisex skilling ljöd det från fönstren, och här och där lockade en kaffepanna av nyskurad koppar.
Herr Lundstedt gick stolt som en riksmarsk sin gata framåt, lyfte på mössan och mottog damernas hyllning, vilken längre fram yttrade sig, enligt tidens enkla bruk, i penninganbud. Tjugofyra skilling, trettisex skilling ljöd det från fönstren, och här och där lockade en kaffepanna av nyskurad koppar.
Nu kunde de icke undgå att märka, att hon var mindre tillmötesgående, än förut; hon hade icke tid med allehanda onödiga upptåg; hon mottog icke alltid deras inbjudningar och var ofta förströdd under deras betydelselösa pladder.
Fönstren stodo öppna till förmaket, där hennes nåd mottog sin gäst, och trädgårdsmästaren, som sysslade i rosenlandet där nedanför, hörde hans lidelsefulla tal Det dröjde icke länge, innan han åter red bort från Ryd. Hennes nåd skall då ha hetsat hundarna efter sin ungdoms älskade. Till sin make nämnde hon ingenting härom, men allt från den dagen var det som om hon fått ovilja för honom.
Fru Lasson blev rörd och talade om sin man, vars ande hon tydligt kände vara närvarande vid festen. Den var också närvarande, men materialiserad i sina två landsmän, vilkas hjärtan svällde av dess mod. Det blev kaffe, och efter kaffet utdelades julklapparna. Fru Lasson fick en kubistisk tavla av Börevig och en expressionistisk av Dybedræt, och mottog handledning i deras bruk.
Ett svårt hostanfall afbröt honom och då det var öfver, nästan dignade han ned på en stol, så blek och dödstrött, att Hanna ryste. Skulle han dö här och hade hon dödat honom? Se här, drick litet vatten! sade hon och räckte honom glaset. Hans hand skakade, då han mottog det. Tack! sade han. Det är kanske första och sista gången du bjuder mig en dryck.