United States or New Caledonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja visst gjorde hon, men sir herrn, herrn såg så allvarsam och hederlig ut, så hon trodde det var rena allvare. Alltså, tror moster, att om jag gått burdus på, skulle hon ha gett efter? Tror moster det? Asch, flickorna, vet en väl. Och säg nu, tror moster att hon var i lag med pojkarne på gårn här! Ja, si det kan en inte säga, sånt.
Men på andra sidan stättan stod Rundqvist och slog ihop händerna, när han fick se gumman, som gömde ansiktet i förklät för att icke visa att hon skämdes: Nej, Herre Jemine, har moster också varit i hagen? Å, jag säger det; ja si de gamla är då inte att lita på mer än...
»Moster Beate» var för dem båda personifikationen af all kälkborgerlighet. Men William grundade ständigt på hvad orsaken kunde vara till hennes kyla. »Har du aldrig känt något begär efter mig som man?» frågade han en gång. »Nej.» Han var öfvertygad om att hon ljög.
Snart fick då moster Lotta åter komma upp från sjuklägret och på nytt börja sin kära söndagsskola. Och där arbetar hon ännu. Men i himmelen är redan en härlig boning tillredd för hennes räkning och en strålande krona väntar på henne.
Hon tillade: Vi har alltid tagit kritan ifrån Göteborg annars, och kunde ha gjort så med oljan också men min mor fick brev om, att den skulle fås för 12 skilling bättre per kanna i Stockholm, och så roade det mig att fara hit upp och höra efter, då jag hade en moster här förut att bo hos.
Och en gång, då hon till sist får hembud, skola de skimrande pärleportarna slås upp af jublande änglaskaror, som under harpors klang skola ledsaga moster Lotta ända fram till Guds tron. Och Herren Gud skall hälsa henne med de orden: "Du goda och trogna tjänarinna, välkommen i din Herres glädje!" Och sedan ja, sedan skall moster Lotta för evigt bo i den gyllene staden, hvars sol går aldrig ner.
Ja, se moster, är det så att jag ska vara liksom för mer, så att de andra lystra på mig, då ska det också vara ordning, och då ska jag ha ett ryggstöd, för jag känner gossarne, när man ska vara du och gemen med dem, tog Carlsson sitt landfäste, när han kände var han var hemma.
Guds öga hvilade med innerlig kärlek på den lille gossens anlete, och i det han hälsade honom välkommen, satte han en strålande krona på hans hufvud. "Hvem har visat dig vägen hit, min lille vän?" frågade han. "Det har moster Lotta gjort", svarade gossen med glänsande blick. "Hvem är då hon?" sporde Herren.
Jag var också ledsen för min egen räkning; det är alltid gott att ha en moster, eller så, med sig när man färdas. Man jag var säker, det skulle inte slå mig felt att träffa någon resande ändå på vägen, som ät själv, Albe! inte äter jag ensam upp alla de här. Tack, sade han, glad att även få yttra ett ord. Färdas du ofta till Stockholm? Det är minsann en lång väg emellan Stockholm och Lidköping?
Och framför gumman kom hundrackan, en raggig best, som kunde gå lika bra i sjön som på land. Nå, ä ni hemma nu, kära hjärtans, hälsade gumman, och har ni gossen med er? Jo, här ä vi, och här ä Carlsson, ska moster se! svarte Clara. Gumman torkade sin högra hand på förklädet och räckte den åt drängen. Välkommen då, Carlsson, och må han trivs hos oss.