Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 november 2025
Visst voro Sorgbarns ögon speglar för Sorgbarns egen själ, men likväl förekom det riddaren, som om ur djupet av dessa ögon blickade två andra, i vilka han först med bävan, sedan med lugn igenkände en likhet med Singoallas... »först med bävan», ty minnet av Singoalla var för honom ett hedniskt minne, genom giftdryckens lekamliga och vidskepliga sagors andliga verkningar förenat med bilder av helgerån, svek, mord och trolldom; ty minnet av Singoalla var även förenat med hågkomsten av en ed, visserligen hednisk, men dock en ed, som riddaren brutit, och med minnet av en vedergällning, som denna ed skulle draga över hans huvud... »sedan med lugn», ty genom den lille pilgrimen likasom kristnades detta minne, och riddaren tyckte sig känna, att han med godhet mot Sorgbarn kunde försona, vad han ofrivilligt brutit mot Singoalla.
Täflande följdes vi åt, och detsamma, som glädde den ena, Glädde den andra också att veta och känna och lära. Men då med lagerns krans på vår panna vi stodo omsider, Lika i mognad ännu, och från ynglingens slutande bana Sågo mot kommande år och mot värf, som väntade mannen, Ägde ej jag ett minne, som han ej ägde tillika, Agde ej han ett hopp, som för mig ej varit detsamma.
Han kan ingenting bli för mig, och jag ingenting för honom. Vi ha hvar sin värld. Men det kan finnas välvilja. Och den skall få utveckla sig som den vill, bli till hvad den vill, dö när den vill. Och när den dör, skall den slockna som lifvet slocknar under en sömn utan smärta. Så dör ju ofta den, som lidit mycket. Och vi båda skola ha ett vänligt minne mer; blekt som en tearos, men utan taggar.
O, stod här hertigen för mig som ni, och denna ring jag lämnade åt honom, som nu åt er, han visste hvad den gälde. Det är min hertigs vapen. DANIEL HJORT. Denna ring han åt min far en gång som minne gaf; som den jag ärft, med den jag ärft hans blod, hans sak, hans hämnd. SCHEEL. Kom, följ med mig, så få vi talas närmre vid. Följ med, soldat! Tolfte scenen. Det där betydde något.
Ni är i stånd att låta edert liv för sanningen, där ni icke giver det bort för den ni har kär. Fröken Kerstin rodnade, drog sin diamantring av fingret och tryckte den på yttersta spetsen av mästarens skrynkliga ringfinger. Mottag denna såsom ett obetydligt minne av eder tacksamma lärjunge, sade hon varmt.
Allehanda vid mig själf jag tänkte: Om jag dock hans mantel med mig toge? Nej, den gode kunde sig förkyla. Om jag dock hans siden-bröstlapp toge? Nej, jag gaf den själf ju till ett minne. Om jag kanske toge tamburinen? Nej, den skänkte honom mina bröder.
Detta ansikte har etsat sig fast i mitt minne; och vid minnet låder en underlig ångest. Där fanns svek och opålitlighet i det ansiktet. Det laglösa i min natur sträcker mot upprorsmannen. Det kärfva, ärliga i mitt lynne ryggar för hans dubbelhet. En sådan människa kan vinna hela ens tillgifvenhet och förråda den.
Flickan ägde af sin mor ett minne, Ägde ett med pärlor och demanter Smyckadt spänne af omätligt värde. Kommo tvenne fästmän då till henne. Stolt och rik och mäktig var den ena, Men han friade till flickans spänne. Och den andra, han var blyg och fattig, Men han friade till flickans hjärta. Nu till dottren talte hennes styfmor: "Tag den rike och förskjut den arme!
Men Athanasius hade hållit fast vid sin mening, att just den man, som först kommit såsom fridens budbärare till folket, också måtte blifva deras första biskop. Och så erhöll han namnet Salama såsom en underpant på sin värdighet. Detta namn bevaras ännu i kärleksfullt minne af den kristna kyrkan i Abessinien, hvilken alltid betraktat honom såsom sin grundläggare.
Men såret är, Gudi lov, icke till döds: tiden och en sund levnadsfilosofi skola läka det och endast efterlämna ett hedrande ärr, ett tillfredsställande minne av vad du kämpat, lidit och genomgått. Du drager dig tillbaka med en nyttig lärdom, att nämligen dina krafter ej motsvara din goda vilja.
Dagens Ord
Andra Tittar