United States or Tajikistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Att dagligen se helgdagsklädda människor, som höllo söndag var dag, spatserade, rodde utan mål, fiskade utan att ta vara fisken, badade, musicerade, fördrevo tiden, som om inga bekymmer, intet arbete funnes till i världen, detta väckte till en början ingen avund, endast förundran över att livet kunde dana sig , beundran över mänskor, som förmådde ställa sin tillvaro angenämt, lugnt, rent och fint framför allt, utan att man kunde säga att de gjort andra orätt eller plundrat fattiga.

skola vi hvarandras syften fatta, du Mitt bistånd bli, jag ditt. Välan, till verket straxt! Min dräkt har våg och mänskor plundrat, vapenlös Står här jag mitt rikes strand. bör jag ej För Salamis mig visa.

Slutligen drog han Kerstin i kjolen, ett sedan länge överenskommet tecken att hon skulle böja sig, att han kunde viska i hennes öra: Ska hon inte stiga upp? Jo, jo, snart. Men hon steg inte upp. Från denna dag förlorade Stellan allt förtroende till farbror doktorn. Han upprördes också över detta sätt att mänskor att stiga upp genom att helt enkelt tappa dem i golvet.

Nu skall man klädd och vara kavaljer, och... ja, du har det gott, du! En vacker eftermiddag i slutet av juni ser jag en svart figur komma gående nere i ängen. Det är pastorn. Uppkommen till stugan kastar han av sig den svarta hatten, drar ett långt andetag, och tittar sig omkring landskapet, som om han såg efter om där var plats nog, eller om några mänskor kunna se honom.

Och dessa mänskor, vilkas namn han först nu lärde känna, voro endast döda sedan några år tillbaka eller de levde ännu, ej som sagogestalter eller historiens krigare och statsmän, de levde nu , i detta nuet, medan han satt och läste deras verk: Darwin, Ellen Key, Nietzsche, Ibsen, Strindberg, Fröding, Heidenstam.

Luther i Worms, armarna över bröstet, mitt inför världens furstar och väldige! skulle han sluta, med en förbannelse över sina läppar, en förbannelse som skulle eka genom tiderna. Han började av och an golvet. Om han bara vore några år äldre! Om han bara vore student, att han kunde träda fram inför allt folket Om han bara hade tagit studentexamen, att mänskor togo honom allvar!

Och skickade hans mormor honom ett sådant brev, hans mormor, som var världens världsligaste mänska! Det kokade inom honom av harm. Han for åter ut i svordomar: Fy fan, sådana mänskor! Fy fan! Har de ingen skam i sig. Hon hade ju inte behövt skriva ett långt brev. Varför gjorde hon det ? Han hade förstått tillräckligt av vad farmor sagt, att hans mormor inte brydde sig ett dyft om det hela.

Under alla dessa förvandlingar hade han förvärvat en böjlighet i lynnet och en förmåga att finna sig med alla förhållanden och alla slags mänskor: att förstå deras avsikter, läsa deras tankar, gissa deras hemliga önskningar.

Sådana satans, föraktliga, dumma mänskor! Fanns det ingenting annat än hycklare och bedragare här i världen. Sådana idioter! De ville inte, att hans tankar skulle förirra sig bort från det enda viktiga! Och läto de honom här i ovisshet om vad som fanns i askarna, att han inte skulle kunna tänka någonting annat än det! Voro mänskorna galna!

Det påstods att hon skulle ha skolpojkar inackorderade hos sig. Gamla Kerstin hade också blivit synbart äldre. Hans far talade om möjligheten att sända henne till en sinnesvårdanstalt. Hennes fixa idé att vara övergiven av alla mänskor hade utvecklat sig till förföljelsemani.