Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 november 2025
För hemmase har di stek, upplyste pojken, för hemmase har di främmat i storstugan. Och gästgivarn nickade, lät maten tysta mun. När korgen var läns, lade han på locket, sade: Ska I gå hem nu? De reste sig, flickorna togo korgen. Lasse dröjde en stund, sade: Det blir väl inte mycket över sen, inte? Sen? upprepade gästgivarn. Ja, sen, sade pojken, sen de ätit sig mätta allihopa?
Enda skilnaden är, att säterns hus äro en del större, att dess väggar äro fjellgrå, då kistans vanligen äro blå eller gröna, men locket eller taket är gräsgrönt samt stundom prydt med en eller två getter, som der beta naturliga blommor.
Hvar gång Märsen kommit, har jag drömt om honom; det låter underligt, men det är klara sanningen. Såsom i sista natt, förlåte mina synder, bäst jag ligger i min sötaste sömn och har Anna bredvid mig i sängen, tycker jag, att jag går i boden för att hämta in kött, och då jag lyftar opp locket, står Märsen i tunnan och säger: Hälsningar från Köpenhamn, mamma! Vi se nu, hvad det hade att betyda.
Hon stirrade oafbrutet ner i grafven, likasom om hon genom locket ännu en gång velat se de kända anletsdragen. Och hon märkte ej att menniskorna småningom aflägsnade sig. Endast John och några karlar blefvo kvar. De togo spadar och började skofla ner mull. De kastade mullen så häftigt, att kistan för hvarje gång dånade. Det var också stenar bland mullen och kistlocket skrälde, då de träffade det.
Tyckte jag inte det, mumlade länsman, krafsade med nageln på papperet. Och han tillade vresigt och barskt: Då får han vara så förbålt beskedlig och skriva om det här. Han har i glömsel gått och skrivit det som ett ord. Bläckflaskan plockades fram ur väskan, locket skruvades av, pennan skavdes och doppades. Var så beskedlig, gästgivare, sade länsman.
Gästgivarn var långt ute på åkern, gick sin sega gång fåra upp och fåra ned. Sent omsider kom han fram till barnen, som slagit sig ned i gräset runt korgen. Flickorna lyfte av locket. Gästgivarn tog bröd och sovel, skar det och gav först barnen, sedan sig själv. Men pojken tog inte emot. Hemmase har di bättre, sade han. Gästgivarn log.
Men en av vakterna sköt undan locket från en trälåda, som halvt var fylld med kryddor, och lyfte upp ett huvud. Här, gubbe, ser du huvudet av Karl Algotsson, den gladaste av dina barn. Ännu är han lika rödaktigt mörklagd i skinnet. Magnus ställde sig vid vindögat. Ångrade han sig, när han omsider blev gripen? frågade han och såg blint ut i luften. Nej, herre.
Anna-Clara svarar inte, men jag förstår hennes oro och jag stillar den. Hela sommaren bär hon Delfinens band på sin mössa och då hösten kommer, lägger hon det i en ask och skriver på locket med stor och tydlig stil: Mitt vackra band som jag fick av den snälle kaptenen och sjöofficeren sommaren 1917. En dag på hösten. Luften är hög och klar och himlen blå.
De ha tänkt på Mose, den lille israelitiske gossen, som låg här på Nilens vatten och flöt omkring i rörkistan. De ha tyckt sig både se honom och höra honom gråta. De ha också sett faraos dotter komma med sina hoftärnor i en lång rad i brokiga silkeskläder. De nalkas Nilstranden och höra barnet gråta i rörkistan, de hämta den och öppna locket och få se den lille vackre gossen.
Hans långa vita fingrar ströko tangenterna på ryggen som om han kliat kattungar, och han skakade emellanåt sitt polkahår, slängande huvudet bakåt, och med foten på pedalen så att alla toner sjöngo kör skulle han just saxa händerna för att »spela i kors», då professorn icke kunde styra sig längre, utan sprang upp och smällde igen locket så att det skrällde i salen.
Dagens Ord
Andra Tittar