Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 september 2025
Å nedra botten af ett af husen var en af utskänkningsbolagets butiker belägen. Der utanför vandrade en polis långsamt och likgiltigt gatan fram, här och der småpratande med några af de otaliga trasiga arbetare eller qvinnor, som med svagdrickskrukor eller bränvinsbuteljer i händerna gingo till eller från huset. Men polisen bekymrade ännu Matti föga.
Och med en sådan förstöring menar jag det tillstånd, i hvilket människan råkar, om allt, som omger henne i världen, blir för henne likgiltigt, vetande, krafter, sträfvanden och förhållanden förlora sin betydelse och för henne liksom falla bort och försvinna, och om hon sålunda antingen i sin inbillning sofver en ljuf sömn i Gud eller, sviktande mellan fruktan och hopp, arbetar ensamt med sig själf, af längtan att en gång i honom få sofva.
Hur ämnar du sjelf göra?» »Det är mig likgiltigt. Jag kan dem begge utantill. Men den store får fullt hus och den lille dåligt; derför tror jag jag ger min krona till osedligheten.» »Så får jag gå ensam till sedligheten; men du skaffar mig väl biljett till det andra?» »Naturligtvis! Vi följas åt. Mor och son till lastens håla det blir mycket skandalöst.» Dagen kom och de följdes åt.
Och hon sade: Hör I, tjuvstrykar! Vad gör I här? En röst svarade: Vi skulle köra ut med kolrakärran. Och en annan röst frågade: Vad har I för främmat i storstugan? Det lyser så grant. Det är greven, svarade hon likgiltigt. Hon tänkte åter på sitt ärende, som var att finna Daniel. Men när hon nu vände för att gå upp till stallet, var det någon som grep henne i armen.
På stranden var det fullt af folk, och Agnes utgjorde ett föremål för allmän uppmärksamhet. Allas blickar uttryckte den mest oförstälda beundran, men hennes ögon gledo likgiltigt öfver mängden. Alla beundrade henne, och hon föraktade alla. Ångbåten lade ut från stranden.
Han låter scenen stå ett ögonblick för att lufta den från markisinnans applåder och han låter Anatole också stå där förtvivlad. Nu när det blivit dödstyst och när en svag viskning, »nu kommer han» börjar höras, då inträder hertigen, långsamt, apropos, likgiltigt.
Denne avhörde hans bekännelse med ett underligt leende, likgiltigt, medlidsamt. Slutligen frågade han: I vem? Den blonda! Det är jag med! Man beklagade varandra och tröstade varandra, man beslöt att genom arbete och flit slå bort den förhärjande plågan, ja han ville nu strax gå på föreläsningen, men skulle först gå upp efter sitt kollegium, som han glömt i förmaket.
Med den intensitet i alla känslor, som var det centrala i hennes natur, hade hon omfattat detta försummade och förfrusna barn; hon gick så helt upp i sin kärlek till honom, att allt annat i verlden var henne likgiltigt för så vidt som det icke på ett eller annat sätt stod i relation till honom.
Å, ingenting. Jag menar väl närmast hon talade mycket långsamt att mitt liv småningom så har koncentrerat sig i en enda känsla, att allt annat... Hon avbröt sig och gjorde en svävande, avvärjande rörelse med handen: Å, det är mig alltsammans så likgiltigt! Förstår du mig, när jag säger, att ibland tycker jag, att livet liksom tätnar och mörknar omkring mig, jag hålles fast som i ett skruvstäd, jag kan blott se framför mig i
Tyst, säger jag!» »Gå er väg!» sade Askengren stramt. »Jag tål ingen inblandning av plebejer.» Baronen vacklade ett par steg tillbaka. »Ple-plebejer! Kallar ni me hej plebej? En sådan oför skörskämdhet!» »Jag är greve Gyllenkrona, och jag byter inte ord med ofrälse!» Askengren vände sig likgiltigt från honom. »Ofrälse!
Dagens Ord
Andra Tittar