Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 juli 2025
Den som handlar ögonblickligen är en oklok och en sjelfvisk, en naiv, en omedveten; det är sådana, som gå fram i lifvet, ty de se ej på hvad olägenheter deras handlingar kunna ha för andra, utan se bara på handlingens fördel för dem sjelfva.
Hvad äro alla njutningar, all glädje, som så många menskor anse för lifvets högsta goda? Vackra illusioner! Lifvet är endast en oaflåtlig strid med motgångar och olyckor, hvilken strid först skall sluta med döden. Men låtom oss betrakta saken från en annan sida. Finnas inga anledningar till att vara nöjd och glad?
Hvilka nätter af kärlek och fröjd ... hon glömde allt för dem, de kunde också icke köpas för dyrt, och ingen kunde såsom hon njuta af lifvet och sin frihet... När morgonen kom, steg hon upp, strålande som aldrig förr ... den förbjudna frukten smakade ingen såsom henne.
Lifvet har gått fram med svårare fordringar än de som ställdes på prästgårdens sjuttonåriga Hanna, för hvilken valet blef så lätt mellan den fattige studenten och den rike befallningsmannen, mellan hjärtats bud och beräkningen på världsliga förmåner. Men bilden är ej mindre sann för det att den tillhör det förgångna.
DANIEL HJORT. Du frågar om mitt mod. Ej mod behöfs, där ingen strid i fråga komma kan. Du ser framför dig här ett hjärta blott, som ingen ömhet, ingen vänskap känt, som törstat, törstat hela lifvet efter en droppe kärlek och den aldrig nått, som likt en fågelunge, ensam lämnad uppå en öde klippa uti hafvet, i gränslös, evig ensamhet förtvinar. Du talte om min faders graf, hvar är den?
De hade rott öfver till andra stranden, stormen hade ryckt båten från dem; simma kunde de ej, och så voro de prisgifna åt en nästan säker undergång i denna vildmark, dit då sällan någon menniska kom. Studenterna hade också insett detta samt inrättat sig derefter, ty då man tretton dagar senare sökte dem här, funnos de liggande i hvar sin graf, bygd af stenar, men lifvet hade de ännu i behåll.
Men om någon kommit och frågat hvad han ville henne, skulle han icke kunnat säga det. Han ville henne ingenting. Kyssa henne? Nej, man kysstes aldrig i hans familj. Ta i henne? Nej! Mycket mindre då ega henne. Ega? Hvad skulle han göra med henne? Han kände att han bar på en hemlighet. Den plågade honom så att han led och hela lifvet mörknade.
Då nu lifvet för tredje gången ställt henne inför en uppgift af djupaste innebörd, föresatte hon sig att taga lärdom af det förflutna, att framför allt ingenting begära för egen del af detta barn, som hon skulle vara i mors ställe.
EUBULOS. Så hör då: här, här i mitt hjärta göms min kung; Sök honom där med klingan, ingen hindrar dig. FOLKET. Vansinnige, är lifvet dig så värdelöst? EUBULOS. Det vore så, om döden kunde skrämma mig. RHAISTES. Välan, men tala skall du, yppa likafullt, Hvar den, jag söker främst, din kung, är undangömd.
Intet stål har genom mitt pansar skurit, Dock förblöder hjärtat af djupa sår. Gömma borde jag min blick för dagen, Och jag skyggar att se dig an; Men min skuld jag ville för dig få blotta, Därför bar jag lifvet och andas än. Jag är krossad. Dock min lott af storhet Hann jag taga, fast ung till år. Fråga sagan, lyssna, då barder sjunga, Och du skall förnimma, hvad Hjalmar var.
Dagens Ord
Andra Tittar