Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 oktober 2025
När jag trodde, att jag icke kunde tala med dig, har jag gjort det med främmande.» Det sista tillade hon med en ton, som om hon uttalat något oövervinneligt motbjudande, för vilket hon blygdes. »Hur har jag kunnat förstå dig så illa?» sade hon. Och i det hon lade armen om min skuldra, såg hon mig in i ögonen och frågade: »Du blir inte ledsen, när du ser mig gå in till Sven?» »Ledsen?»
Det blef ej långt; allenast Halfannan rad: "Kom, blif ej ledsen, kom, Och, goda Axel, kom för min skull genast!" Ja, han skall komma, jag är viss på det. O, att jag finge honom lika lätt Att bjuda till att onkels tycke vinna! Ett ord af mig sen till, det hjälpte ock.
»Se, hur den blir stor och tjock upptill, rätt nu smäller det, pass på, kusin!» Fru Lamström andades på sin kaktusknopp och vände den sakta på alla sidor. »När jag tänker på, hur bra jag skulle haft med er, ni goda människor», sade kamrern och såg vänligt upp, »så blir jag helt ledsen på mig själf.
Lizzy kastade sig emellan dem och ropade: Karl-August! Tro inte att jag bedrar dig! Jag tar aldrig fram Karl-Herman annat än då jag har tandvärk. Och det var sant. Men nog blir jag ledsen, när jag hör den flickan påstå, att man inte kan organisera kärleken.
Vi talade ej mycket om, vad vi kände, men en afton sade min hustru: »Hur länge är det vi varit gifta?» »Varför frågar du det? Du glömmer ju aldrig data.» »Ja, men kan det vara sant, att det varit mera än tio år? Kan det vara sant att vi äro så gamla?» »Gör det dig ledsen?» svarade jag och log. Hon slöt sig intill mig och tog min arm.
Hon kände på sig, att hon genom att vägra skulle göra både Hanna och tant Karin ledsen, men å andra sidan kändes det svårt att liksom tillegna sig det som Hanna gått miste om. Sedan hon tänkt på förslaget och mottagit en vänlig biljett från tant Karin, beslöt hon göra dem till viljes.
Mamma ville inte tala illa om Pudel, men hon försökte övertyga Sven om, att Pudel i alla fall inte var detsamma som en människa. Hon sade allt, vad hon någonsin kunde hitta på. Och Sven lovade med armarna om hennes hals, att han aldrig mer skulle springa bort och göra mamma ledsen.
Det var trollknappen, som herr Alrik kallade den, och han kunde sitta och stirra på den långa stunder, fingra på den, när ingen såg det, och när han var ledsen önskade han dra ut den, höra dånet och braket, som skulle uppstå när orgeln med sina tunga basalt-pelare störtade över honom och han fick dö en härlig, berömd död i sin ungdom, inför Angelikas ögon, och i Guds eget hus.
"Leistén har just tänkt säga det åt Nymark. Han vet kanske inte hur mycket man redan talar om er." Alma satt som en lifdömd. Hon var nära att förgås. "Jag har ständigt försvarat dig. Sist just nyss. Och Leistén har varit riktigt ond. Han, som tycker så mycket om dig. Går du bort redan?" "Jo. Jag kan inte dröja här längre." "Du är väl inte ledsen på mig, derför att jag sade det?
Min karaktär är utan vank åtminstone för hvad man kallar »verlden». Om jag felat som hustru, nå, så har jag fått min lön! Jag kan stå mitt öde. Och nu, min käre vän, du måste gå, för jag är trött. Kom hit ibland med din hustru, hon är så snäll. Och lycka till med din protegé. Du förstår mig ju och är inte ledsen, inte sant? Hon nickade till afsked.
Dagens Ord
Andra Tittar