Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 oktober 2025
Han berättade, att han föregående kväll varit mycket nedstämd. Han hade fått ett anonymt bref fullt af hotelser och de gröfsta okvädinsord. Han var rar som han alltid är, då han är ledsen. Han böjde sitt ansikte gång på gång öfver mina händer för att dölja tårarna, som ville fram. Stryk håret från min panna, sade han. Jag strök skyggt, en smula tafatt, öfver hans täta, vackra hår.
Lotta var nu icke blek längre, hon hade den egenheten att bli röd, just då hon minst ville det; och så blef hon ledsen på sig själf och skrattade, för att han inte skulle tro, att hon alltid satt och latades så här. »Joo, jag är nog rask, jag satt bara och såg på träsket», sade hon, »fisken nappar så bra i kväll; vi får regn i natt.»
Ledsen över sin ofrivilliga försummelse iklädde han sig kåpan och gick att hämta korgen, som palatsets köksmästare ställt i ordning för hans räkning. Det var i detta ögonblick larmet från den folkskara, vars tåg vi skildrat, nådde hans öra. Klemens aktade ej därpå; han tänkte allena på att uppfylla sitt åliggande.
Huvudet var alldeles tomt, det vackra, blonda håret hade dolt ett stort, svart hål. Så förfärligt, sade jag. Och så tog jag bort håret från kammen och sade: Jag skall gumma fast alltsammans med syndetikon, så blir hon som förut. Var inte ledsen! Hon blir aldrig som förut, grät min dotter. Jo, precis som förut, sade jag, alldeles som förut.
Men hon var ledsen, hon också, han hade på länge icke gifvit henne några penningar och hade för resten alls icke brytt sig om henne sedan de första veckorna. Hon förebrådde honom hans kärleks korta varaktighet, hon talade svenska, och han förklarade på sitt språk hvad som hindrat honom att komma. De förstodo hvarandra icke. Hon kände det nu för första gången.
Att segla var ingen tanke på, utan man hade bemannat årorna. Pastorn satt med Gusten i första båten, rodd av fyra de styvaste skärkarlarne och medförande båtsman Rapp som utkik och plikthuggare. Man var allvarsamt stämd, men icke överdrivet ledsen; ett människoliv mer eller mindre brukade sjön inte räkna så noga på.
Nu är jag så rädd, att ryktet också hunnit till Sven, ty jag vill icke, att han ett enda ögonblick skall vara ledsen för min skull eller tvivla på min trohet. Gott, Johanna, var icke rädd för det. Ro du tillbaka till herregården; jag skall ännu i kväll, så sent det än är, lunka till masugnen och tala med Sven. Tack, far! Gud välsigne dig, Johanna!
Nej tack. Han reder sig. För resten är det visst dålig affär att hjälpa oss. Ingenting för er. Blenda sträckte sig upp och drog honom i håret. Är du ledsen, du? Nja. Jag får väl hoppas, att pappa inte tar det alltför hårt. Det låter åtminstone inte så, tycker jag. Förresten är det mitt fel. Hade svåger Holmin fått råda, så hade det här eländet aldrig blivit av. Men jag förstås Idiot!
Törnade mot dörrposter, knuffade de dansande och fick armbågar i bröstet. Blev ledsen och satte sig i en vrå; rullade ögonen, som om han sett jordklotet gå runt, och sjönk slutligen ihop med käpparne saxade framför sig som en positivbock. Solen lyste ännu på himlen när värden i en sista ingivelse äntrade vindstrappan och kom opp på rännet, där höet låg.
"Nå, Alma?" John försökte se henne in i ögonen. "Alma, blef du ledsen?" Alma vände sig mot honom och smålog, men hennes blick var fuktig. "Och sådant lappri kan du låta gå dig till sinnes! Du är i sanning barnslig. Nå, se nu igen. Nej, kom hit, att jag får torka bort de der tårarna." Han sträckte ut sin arm och drog Alma till sig. "Jag tar dig i min famn som en liten dufva. Älskade, egen hustru!"
Dagens Ord
Andra Tittar