Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juni 2025
Hans ansikte är öppet, det tryckta, trista är borta, ögonen glänsa, men han har ännu en stående gest med tungan och läpparne, som om han undertryckte ett beständigt leende. När han får se mig, visar han stor obeslutsamhet; men han reser sig, hälsar och frågar hur jag mår; alltjämt med detta illmariga löje, som kommer och går.
Hon hade ingen att tala med annat än städerskan det gjorde ett så fattigt och öfvergifvet intryck att höra henne tala med denna gås, tala allvar, förstår du, med hjertat på läpparne; jag satt och önskade att hon ville skicka bud in efter mig. Hon var naiv, flickan, och det var något af friskhet i hennes naiveté.
Hon kastade mjölkkannan ifrån sig, ref upp lifvet, slet duken från halsen, slängde alltsammans ned på marken och gick närmare Adolf. Får jag komma så här nära herrn, nu när jag är torr, så att jag får känna på all den goda lukten ... ah! det är det bästa jag vet, det bästa i hela verlden. Herr Adolf stod neutral. En liten min, halft intresserad och halft förnäm, spelade honom om läpparne.
Ja, det har jag... Och du, Janne, jag vet, hvad du haft för fuffens med garfvar Olins kalfskinn... Håll dig du i skinnet och låt Erik vara, eljest talar jag med fiskalen... Janne spottade, körde ut läpparne, rynkade sin panna, svor en ed mellan tänderna, knöt handen och gick derifrån, slängande med ben och armar och med en min, som om han varit särdeles förnärmad.
Tårarne sutto qvar i ögonhåren, och läpparne darrade ännu litet i sömnen. Men småningom utplånades dessa sorgens spår af de lyckliga drömmar man drömmer i englarnes vakt. Fru Palmfelt hade icke kunnat undgå att märka, att Bellas hela väsen vunnit i fasthet den senaste tiden. Hon såg det nu åter på detta lilla drag.
Men flickan såg med stora, svarta, blixtrande ögon på den blonde herresonen, hennes bruna kinder voro färgade av hög rodnad, läpparne darrade, och hon svängde den bloddrypande dolken, så att de röda pärlbanden kring de nakna armarne skramlade: Vill du kanske döda mig? sporde hon i häftig ton, som hade främmande brytning.
Hans ansikte är öppet, det tryckta, trista är borta, ögonen glänsa, men han har ännu en stående gest med tungan och läpparne, som om han undertryckte ett beständigt leende. När han får se mig, visar han stor obeslutsamhet; men han reser sig, hälsar och frågar hur jag mår; alltjämt med detta illmariga löje, som kommer och går.
Talade någon var det med dämpad och beslöjad röst liksom om man vore rädd att slita stämningen sönder. Under dessa stunder låg det ett tryggt välbefinnande och en tillgifvenhetens värme i sjelfva luften, man andades. Då föddes förtroendet sjelfmant på läpparne, då trängde sig tilliten ovilkorligen in i sinnet.
Det gråbleka ansigtet, de hopdragna ögonbrynen, de sammanpressade läpparne som mist sin färg, hela denna muskelstarka gestalt hvars alla fibrer tycktes krympa sig under en våldsamt återhållen vrede verkade så egendomligt skrämmande på honom.
Som engel tog hon sig något jordisk ut i shirtingsdraperier, pappvingar och diskblomsleenden; som nunna väl verldslig. Det ryckte till i de stora, svällande läpparne, och de vida näsborrarne vädrade liksom efter berusande dofter, så litet rökelseaktiga som möjligt.
Dagens Ord
Andra Tittar