Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 oktober 2025
Mellan dessa ribbor är ingen mans land. Hindret ser inte oövervinnligt ut. Det påminner närmast om när barn leka krig. Men i denna puerilitet ligger det ingenting löjligt. Under bron flyter den lilla ån, sommarstilla, täckt av vass och näckrosor. Ängarna, som gå ned till den på vardera sidan, ha högt, vajande gräs och lysa av blommor.
Han stoppade ner anteckningsboken, skrynklade till brevet hem och kastade det på golvet. Där kom Lisa! Hon var klädd så att det skulle föreställa elegant i kappa och muff och bredbrättig filthatt, och hon gick genom lokalen fram till hans bord med en löjligt drottninglik gång.
Men tänk, om någon kom och såg henne stå där liksom en »pauvre honteux»! Vid hans dörr ... nej, det var allt för löjligt. Allt sammans var otroligt dumt. Han skulle kanske skratta åt henne, kanske tro henne litet fjollig. Det var bäst hon lagade, att hon kom bort. Men nej ... han bodde ju här, han, den forne vänlige, veke studenten, hennes vän! Tänk, om hon ändå skulle våga?
Han satt på ett bord, positivspelaren, och hade sitt instrument framför sig på stolen. Det blef först vals, så polka, och så vals igen. Men den stackars tjensteflickan kunde inte dansa. Hon stod och stampade på en fläck, röd och varm, klumpig och så löjligt allvarlig. Han fick henne ej ur fläcken, och då hon vände sig, var det alltid galet och förvändt.
Nej, så var det icke, Alkmene. Eusebia är van vid de romerska sederna. Damerna bruka så i Rom. Men det är ju fult och löjligt. Det nekar jag icke. Endast vanan kan försona med sådana bruk. Men var det icke högmod, när Ismene hälsade henne på gatan, och Eusebia icke själv besvarade denna hälsning, utan lät sin slavinna göra det? Även det bruket är övligt i Rom.
I stället för att bli förskräckt, kan jag ej tillbakahålla ett leende, så löjligt förefaller mig äventyret. Le åt döden! Huru kan detta vara möjligt om icke livet vore komiskt i sig självt? Så mycket bråk för så litet!
Bara få något som distraherade, som vände hjernverksamheten utåt. Hon fann det sjelf löjligt att hon gick der och vred sig under tyngden af en annans sorger; men hvad hjelpte det att resonnera? Hufvudet kan tänka än så kallt blodet känner dock lika varmt. Hon förnam det som en rent fysisk smärta i bröstet och denna smärta blef till en brännande törst efter kyla och luft.
Kantänka, var det någonting att undra öfver? Vi hade lefvat tillsammans många år, jag delgaf honom alla mina tankar, de erbjödo honom ingenting nytt eller särskildt fängslande. Och dock hade jag fordrat att nej, det var helt enkelt löjligt. Jag var trångbröstad, småaktig, dum Förälska sig i Agnes? Öfvergifva mig och barnen? Det skulle han ej göra. Hans pliktkänsla skulle förbjuda honom det.
Om denne gubbe är Atanasios, så får du skära näsan av mig, till rättvist straff för att hon vädrat så galet. Det är för löjligt! Till vilken stad jag nu kommer, i Europa, Asien eller Afrika, har man nyss sett Atanasios. Man behöver bara vara okänd på stället och ha några skrynklor i synen för att genast vara Atanasios, han och ingen annan.
Ja, jag håller af mitt stora barn i alla fall. Det kommer mer och mer moderlighet i min känsla för honom. Det är löjligt, men det är så i alla fall. I alla kärleksaffärer är han ett oförståndigt barn. Bara att ha gått och gift sig som han! Och så trassla in sig i denna oändlighet af småintriger! Och så berätta den ena kvinnan om de andra. Han har själf en känsla af det narraktiga däri.
Dagens Ord
Andra Tittar