Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 juli 2025
Edmée klädde sig med hjälp av Valentine solen och friska luften gjorde henne gott, hon kände sig nästan lugn igen. Därpå for hon med Madame Junot och ett par andra damer till revyn i Tuilerigården. Bonaparte såg henne, där hon helt nära honom lutade sig ut genom fönstret i rez-de-chausséen; han förde handen upp till hatten och hälsade henne med det leende, hon visste var hennes .
Och det här är verkligen viktigt riksviktigt! tillade hon skämtsamt, på sitt lätta, behagfulla sätt. Alla damer äro sig lika, skrattade Junot. När de blott tro sig skymta tråden av en intrig!... Äntligen kom då Edmée in i det henne anvisade rummet, och med ens tog den pinsamma spänning, hon nu flera timmar levat i, ut sin rätt.
Ofta hängde männens blickar som förtrollade vid hennes, och kvinnorna sänkte i omedveten förvirring, nästan blygsel, sina ögon, när hon gick dem förbi. Och likväl fanns det ingen, som visste något . Junot anade en del, men slog det bort som alltför djärvt och fantastiskt. Om Joséphine hade någon gissning, och det hade hon säkert , vågade hon i alla fall ej låta märka det.
Solen steg högre på himlen, hästarna badade i svett, och både Junot och Rapp, som kommit direkt från Paris, började känna sig hungriga och trötta. De hade kommit in i skogen, under trädens skugga. Hästarna föllo åter in i skritt, deras hovslag hördes knappt mot den fuktiga mossan. Då tog Junot mod till sig: Nå, general, vad är det i vägen! Säg det blott till era vänner!
Mademoiselle de La Feuillade drog sig långt tillbaka i skuggan bakom kaminen, där hon satt. Hon skrattade liksom väninnan, men klangen i hennes skratt var icke äkta. Ovillkorligt mindes hon hans ord: »Châteauneuf å, honom skaffa vi väl ur vägen!» Junot påstår, att generalen var alldeles tokig i henne, så länge det varade.
För ögonblicket såg han ut till att vara över öronen förtjust både i den unga, kvicka Madame Junot, vilken, trots sina sjutton år, behandlade honom som en grevinna Almaviva en Chérubin, och ännu mera i Mademoiselle de La Feuillade. Hennes ståtliga, förnäma prinsesseskönhet, i
Han hälsade flyktigt på Madame Junot, då han gick genom salongen. Han såg på henne, hur hon riktigt förtärdes av orolig nyfikenhet, och njöt pojkaktigt därav glad och segerstolt, som han kände sig.
Bonaparte förändrade icke en min. Han hade icke lust att ha några förtrogna i sina intimaste affärer, och trots det han visste, att Junot som kände honom så väl av hans uppförande på balen hade dragit vissa slutsatser, och att han, för övrigt, i
Laure Junot gick omkring till sina väninnor och beklagade sig hennes mor fordrade bestämt, att hon skulle följa aristokratiens traditioner och som brud dansa »drottningens menuett». I
Varför är hon i Paris? frågade hon sig själv med en obehaglig, nervös förnimmelse, som hon aldrig förr känt det minsta till. Vet han av det? Ha de träffats?... Den ena frågan dök upp efter den andra. Efter skådespelet skulle Junot fara till Tuilerierna, dit han blivit kallad av Förste Konsuln.
Dagens Ord
Andra Tittar