United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Om morgonen kommo överste Rapp och general Junot ridande till Malmaison; icke någon av dem hade haft ro i sin själ, förrän de fått veta orsaken till »generalens» förstämning i går. I

Man har låtit mig förstå, att hon har viktiga förbindelser där och kanske upplysningar att ge mig. Junot gick med en bugning. Han skakade huvudet för sig själv. De omkringstående hade hört general Bonapartes sista, högt uttalade ord. Kretsen vidgade sig strax omkring honom och Edmée. Han satte sig en låg stol mitt för hennes och vände ryggen till salen.

Junot kom in det var högst motvilligt, sin hustrus uttryckliga önskan. Han såg något brydd ut och tittade osäkert från sidan Edmée, som vände ryggen till. Bonaparte såg strax, att han antog, att hon hade avvisat honom; nästan ögonblickligen tog han sina mått och steg för att låta honom bliva i denna tro.

Hon slöt ögonen och grep krampaktigt fatt om logekanten. I detta ögonblick kom general Junot brådskande in i logen mitt emot, och med höjd stämma ropade kommendanten av Paris ut över salen: Förste Konsuln har varit utsatt för ett nytt terroristiskt attentat vägen hit i Rue St. Nicaise . Blott som genom ett underverk har han blivit räddad!

Alltför ung! Du är ju nästan nitton år två år äldre än Laure Permon, som i nästa månad gifter sig med general Junot. Alltför ung! I

I detta ögonblick klockan var väl bortemot elva hörde den tysta Edmée tvärt igenom musiken och sorlet i salen, bullret av hästarna, som eskorterade Förste Konsulns vagn. Hon såg Junot göra tecken till sin svåger. Efter ett par minuter slogos döbattangerna upp vid gavel, allas blickar vändes dit: Förste Konsuln kom in mellan general Junot och Albert de Permon.

Madame Loulou han talade till Madame Junot, men hans blick smekte hänryckt, leende Edmée vad tror ni väl er man skulle säga, om han nu såge er stå där och förvrida huvudet pojken? Han knep Eugène i örat kanske litet hårt och inte fullt vänligt, som det såg

Hon behövde icke vänta länge; strax därpå kom han in tillsammans med Junot. I

Han grälade skämtsamt henne, för det hon länge låtit uppehålla sig av Madame Junot, och bad henne nu skynda sig att göra toalett. Mademoiselle de La Feuillade denna eftermiddag stod framför spegeln och lät kläda sig, frapperades till och med Valentine, som dock var van att se henne, av hennes stora och egendomliga skönhet.

Junot och Rapp visste, att när deras general såg ut som nu, var det icke värt att öppna sin mun. mörk som i dag hade de sällan sett hans panna, och läpparna voro tätt hoptryckta med detta uttryck av kall, oböjlig slutenhet, som alltid verkade skrämmande och förintande hans omgivning.