Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 juli 2025
Förste Konsuln drog hennes arm in under sin och förde henne bort till den plats, där han såg Madame Junot stå. De talade icke, men deras blickar vilade i varandra. Han tryckte hennes arm hårt intill sig: Du är modig, Edmée, modig... Han såg icke åt det hörn, där Joséphine satt sammansjunken mellan sina kuddar och flakoner.
Med en häftig rörelse av huvudet, som om han äntligen med våld ville skaka dessa grämande tankar från sig, tvang han sin häst tillbaka och satte med ett väldigt språng över det breda dike, som skilde skogen från landsvägen. Junot och Rapp gjorde detsamma och följde sedan långsammare efter. De visste, att deras utmattade djur ändå icke längre kunde hålla fart med det, han red.
Laure Junot kom fram till henne.
Edmée hade behövt hela sin självbehärskning för att låtsa som ingenting, när hon hörde, att Förste Konsuln var inne hos general Junot. Laurette, som också var en smula feberaktig i anledning av detta den store mannens första, oförmodade besök i hennes hem, gav emellertid föga akt på henne.
Nu var han helt framme vid hennes stol. Mademoiselle de La Feuillade han böjde sig fram emot henne, och hon kände hans egendomliga, lysande blick helt in i själen. Ingen kunde se hans ansikte, utom hon och general Junot, som ännu var vid hans sida.
Det är naturligtvis blott för att tala om arméen, som han har kommit till din man emellanåt behöver han ju ändå en munfull frisk luft! Jag går in i ditt kabinett så länge, min vän du tillåter nog? Jag är så förfärligt trött och befinner mig icke riktigt väl. Edmée gick med ett småleende och en smekning till väninnan. Madame Junot blev sittande i salongen. Hon ville då åtminstone »vänta ut honom».
De hade nyss intagit sina platser till en ny dans, och hon stod med ryggen mot dörren, så att hon varken såg eller hörde Bonaparte komma. Hon blev uppmärksam därpå, genom att Junot, som stod på andra sidan om henne, plötsligt böjde sig fram mot hennes kavaljer: Men Gud, Eugène se, vad kan då ha hänt generalen?... Hon vände sig hastigt om och mötte hans ögon.
Raskt, utan att höra på vidare invändningar, gick han in i kabinettet och drog liksom av tanklöshet dörren igen efter sig. Junot och hans hustru sågo på varandra. Du skall inte taga det så noga med Bonaparte, sade Junot lågt, litet förlägen. Nu har han lust att tala med Mademoiselle de La Feuillade Herregud! Och i fält ha vi andra manér än dem ni lär i din mors salong.
Mitt på golvet, allena med sin kavaljer, dansade den unga Madame Junot, graciös, charmant, som en liten fedrottning, sin obligatoriska menuett en svag, konventionell hyllningsgärd åt Versaillerhovets skuggor! Hon höll ögonen nedslagna, och i det hon med ena handen lyfte klänningens släp, gav hon med en djup reverens två fingrar till sin kavaljer.
De började sakta rida genom skogen, i riktning av landsvägen, var och en upptagen av sina egna tankar. Å, när jag tänker på vårt högkvarter i Ezbekyeh! suckade Rapp, vänd till Junot. Vi hade ändå många glada timmar därnere i Kairo!
Dagens Ord
Andra Tittar