Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 september 2025
Och under allt detta visste hon inte, att det var henne själv han menade. En gång försade han sig, då han talade om sin älskades hår. Men Rose är ju mörk. Ja visst När han efter en sådan kväll kom ned på sitt rum skrev han så ordagrant han kunde ned allt, vad han sagt och sände det till Rose. Och när han stoppade brevet i lådan log han, ett bittert ljuvt leende. Vilket ironiskt öde!
En söndagskväll efter att ha dansat och druckit gingo de att spatsera i skogen och höllo varann om livet. Han fick också kyssa henne, men hon var icke rätt hemma med det, och såg ofta ironiskt leende på honom, när han lovtalat hennes fina kinder och hennes vita tänder och tryckte sin eldiga mun mot hennes för att liva denna kyliga bild.
Sådana åsikter passa ej för kvinnorna i norden. De skulle aldrig kunna göra oss lyckliga. Min röst uttrykte skarpt klander. Och klandret träffade. Agnes' ögon flammade till, men hon beherskade sig, kastade hufvudet bakåt och skrattade ironiskt. Det behöfver du inte säga mig, jag vet det nog förut.
Hon rykte på axlarna, ironiskt, medlidsamt, ringaktande. Barnsligt...... Kanske du inte lätt entusiasmeras af någonting? Nej, jag tycker alt sådant där är idel naivitet. Jag förstummades. Mina bästa, heligaste känslor idel naivitet, som mera utvecklade människor gjorde narr af! Jag kände mig både förargad och skamsen.
Men själv var han bunden på annat håll, bunden av några kyssar, av en massa kärleksbrev, som voro ämnade åt henne, oupplösligt bunden av sitt ord som gentleman. Men kanske det låg någon mening också i detta, hur ironiskt meningslöst det än kunde förefalla.
Du skall för resten icke säga något om detta, Laurette tillade han litet efter han skulle icke tycka om det. Gud vet, vad han ämnar säga henne! undrade Madame Junot litet ironiskt. Ja, Gud vet! svarade Junot oskyldigt, med ögonen mot taket.
Och stadsborna själva stämde möte "under Krokens lampor", förebrådde sina lata och lättsinniga barn, att de "rände under Krokens lampor" och använde sig ofta av den ironiskt uddiga frasen: "Jag tror, du lyser värre än Krokens lampor!" Julius Krok blev snart led vid sina lampor. De lyste honom i ansiktet, när han gick ut, de lyste honom i ansiktet, när han kom hem.
Han tycktes uppfatta förhören som ett spännande spel och var tydligen stolt över att sitta inne med den avgörande trumfen: sanningen. Han bemötte åklagare och vittnen medlidsamt, ironiskt, överlägset. Och han som tillförne sällan eller aldrig skrattat eller ens smålett, kunde nu brista i gapskratt vid någon fråga, som syntes honom särskilt dum och meningslös.
Hon var rasande på sin kusin, men då hon icke precis kunde finna någon anledning att visa det, var hon klok nog att tiga. En gång var hon nära att bryta ut hon knöt handen på duken och såg hotande upp. Han smålog ironiskt det var tydligen hans avsikt att reta henne.
Varje gång han kysste Rose eller höll henne i sina armar skulle han sluta ögonen och se Greta... Och ingen av dem skulle få veta det, varken Rose eller Greta! Vilket underligt liv. Vilket ironiskt öde! Men det var inte alltid bara Greta som talade. Så småningom vågade också Stellan ge uttryck åt det, som rörde sig inom honom.
Dagens Ord
Andra Tittar