Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
Ek tänkte inte två sekunder förrän han svarade: Nej! Och vore det ogjort, skulle det inte töva, förrän jag gjorde det! Här gav domaren ett tecken åt länsmannen, som gick ut åtföljd av sex karlar. Det uppstod en stunds tystnad i salen, varunder domaren vände sig till pastorn och viskade.
Bella hade emellertid fått nog af dansen och undrade hvart Hanna tagit vägen. Då hon icke såg till henne, gick hon och satte sig bredvid en blek ung flicka från tredje klassen, som icke fått dansa ett steg. Du har säkert icke haft roligt i qväll, Elin? frågade hon vänligt. Inte mycket, men nog har det gått ändå. Jag är icke bortskämd med att ha roligt på danser.
Nu sir jag bara rödrutig hufvudkläde på Maglena, och nu bara mössan på Ante. Nu finns dom int till mer." "Kom nu "lill'Ante", "grann Maglena", vi ha annat göra än stå här och si efter de som int finns till." Månke hann inte vända sig om förrän Kristina, som kände längtan efter bå hemtraktspojke och get, och nog förstod att den lille kände sig sorgmodig, var bredvid honom.
Det blev nästan moltyst i stugan och man hörde endast stövelknarr och stärkkjolsfras, som efter några ögonblick upphörde. Man såg på varann, blev förlägen, torrhostade, och det blev tyst igen. Slutligen sade pastorn, som hade allas blickar på sig: Nu börja vi, för den här väntan blir oss alldeles för lång! Och har han inte kommit nu, så kommer han ej.
Och därmed sprang han på dörren. Hon föll handlöst ner på en af stolarna, och där blef hon sittande en lång stund. Hon kände sig som lam i kroppen, och benen ville inte bära henne. Så gick hon med dröjande steg fram till sängen och höll en liten spegel för mannens mun. Nej, inte ett tecken till imma! Han var således död.
Runar Schildts tredje bok blef inte den satiriska samfundsskildring, som man på ett par olika skäl närmast var böjd att vänta sig. Regnbågen hämtar, liksom Raketen , liksom En sparf i tranedans , sitt stoff ur det inre lifvets verklighet.
Abraham ringde upp ingenjören. Nej, stanna där du är. Jag reder mig nog, jag reder mig nog. Jag säljer sjuan, nian och elvan Sofiagatan till skomakar Hagelin. Jag reder mig nog. Och du lär inte kunna trolla fram pengar, min gosse. Men står Hyltenius fast vid att bjuda dig platsen som inspektor, så tycker jag allt, att du bör ta den. Jag får se, svarade Abraham. Behöver han hjälp? frågade Blenda.
Och så sprang han ner till stugan; blev borta en bra stund och kom igen. Nu såg han brydd ut och tycktes ha svårt att komma fram med sin anhållan. Säg själv, direktören, vad han vill ge, klämde han slutligen fram. Nej, det ville inte direktören. Nå, om jag säger fem, så tycker herrn väl inte det är för mycket, fick Carlsson fram med andan i halsen och svetten i pannan.
Nå, hvad var det jag skulle säga mer? Jo. Jag har skrifvit en liten bit lyrik, som jag skickar dig. Öfverantvarda den åt bladet och lemna min adress på kontoret, att mynt ögonblickligen må tillställas mig. Jag vet nemligen inte om jag har så pass mycket kvar att det räcker att komma härifrån med. Idéen fick jag på nedresan; och den lilla missen var jag naturligtvis förälskad i.
"Men jag hoppas att det inte må gå så långt med oss", tillade han. "Tänk, Frumentius, om de skulle bränna oss lefvande." "Jag tror inte vi behöfva frukta för det. Det är möjligt att de göra oss till slafvar, men jag tror inte, att de ändå skola behandla oss illa." "Jag har också tänkt på det", svarade Edesius, till hälften lättad, till hälften bedröfvad.
Dagens Ord
Andra Tittar