Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juli 2025
Jag betraktade med nöje de nätta pjecerna, än en elegant dame, hvilken i hemlighet endast var en eldtänderska, än en liten tvåtums lång, den alranättaste kokett med huckle på hufvudet och en liten spegel i sin hand, hvari hon blickade med det alrautsöktaste välbehag.
Hårmanarna på dem alla voro upplösta och hopbundna midt oppå hufvudet med klipprisrefvor, så att de föllo ner i ansiktet eller åt ryggen, som hästsvansar. Tänderna lyste gulfärgade ur grinande gap. De tjöto och skrattade af hänförelse, när Ante vettskrämd och rådvill, som ett riktigt blekansikte, försökte att undkomma dem.
Sådan skam, att hon andra dagen, det var en fredag och det småregnade, så att hon måste ta' den stora, gröna paraplyn och schal på hufvudet, att hon andra dagen gick åstad till hans hem, till hans högtuppsatta, rika föräldrar; sådan skam!»
Kommen i strömfåran, tog han sin hatt ifrån hufvudet och gjorde en rörelse, som om han ämnat helsa, men ändrade beslut, då han såg de främmande på bron, och påsatte hatten ånyo. Nu tog stocken någon fart, men kom in i en motström och drefs tillbaka emot stranden.
Väl utanför låste hon dörren utifrån, stack nyckeln i fickan och sprang ut. Hon hann sitt hem. Hufvudet brann, benen buro henne knappast. Utanför sin trappa kände hon, att hon svindlade och föll, någon tog upp henne och tryckte en näsduk mot det sår, hon fått, bar henne upp, lade henne varsamt på sängen och baddade hennes hufvud. Det var Samuli. Han sade icke ett ord.
Och så hade jag honom vid min sida igen, sittande på schäslongen, och så var jag fången igen i allt detta mjuka: hans läppar, hans ansikte, hans hår; och så: Jag trodde, ni hade en mun! Ty jag hade suttit alldeles stilla med hufvudet nedböjdt. Men jag log vid denna hans förmodan och räckte honom min mun. Och han kysste mig alldeles lugnt, men så länge, länge, och mitt hufvud hvilade mot hans axel.
Hon lade hufvudet på dynan och hoppades, att John skulle gå i sitt rum. Han föreföll så främmande, så fullkomligt främmande. Och hans hand, som han tryckte mot hennes panna, kändes så ovant kylig. Hon skakades af en rysning. "De elda för sent på kvällarna. Deraf kommer det sig. Men lägg dig nu ändå i din säng. Der är i alla fall bättre." Alma gjorde så.
Hör nu, Peltonen, stå inte här längre, gå till sitt arbete, jag far om jag vill och när jag vill. Och med ångbåten, hör han, inte med hästen. Den plöjer han med. Adjö. Peltonen böjde på hufvudet och gick några steg.
Vid dessa sista ord, som åtföljdes af en kulen ryck af hufvudet ned mellan axlarne, öppnade han lyktan och utblåste elden, hvarvid han på en gång röjde sin bekantskap med lurendrejeriets hemligheter och liksom af tjänstfärdighet förekom den gamle.
Dagens Ord
Andra Tittar