United States or Jamaica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty jag vet att edra överträdelser äro många och edra synder talrika, I den rättfärdiges förtryckare, som tagen mutor och vrängen rätten för de fattiga i porten. Därför måste den förståndige tiga stilla i denna tid; ty det är en ond tid. Söken vad gott är, och icke vad ont är, på det att I mån leva. Då skall Herren, härskarornas Gud, vara med eder, såsom I menen honom vara.
Tag emot en tjenst, och vännen skall fordra att du förfalskar ditt omdöme om honom, att du berömmer hans dåliga handlingar och hans hustrus och barns dåliga handlingar. Men tacksamheten är en djup känsla, som hedrar menniskan, och som förnedrar henne. Måtte vi komma derhän att icke behöfva bindas af tacksamhet för en välgerning, som kanske endast var en ren skyldighet!
Och de andra, i sina nya, svarta kläder skulle förakta honom, och prästen själv skulle visa honom bort från altaret. Och han skulle gå, gå sakta den stora mittgången ned till dörrarna, medan alla sågo på honom med förakt och avsky. Men då, då skulle någonting hända ...
Om aftnarne slog han upp fönstret, lade armbågen på brädan och satt däruppe bolmande ur pipan eller en ur västfickan framletad cigarrstump, under det han också kunde läsa i en veckotidning, vilket gav honom nerifrån sedd ett utseende som om han vore patron själv på gården. Men när det blev skumt och han tänt ljus, lade han sig på sängen och rökte.
Han tog henne kring midjan med båda sina händer och såg henne in i ögonen med en underlig blandning af värme och skälmskhet. Detta som bröt fram inom honom var ännu så nytt att skyggheten alltid måste hålla en bakväg öppen. Ännu vågade han icke vara menniska fullt ut, utan att i nödfall kunna reservera sig med ett smil.
Han kröp så långt in han kunde komma, med ansiktet mot väggen och armarna för ögonen. Han skälvde av skräck. Där fann honom gamla Kerstin efter att sökt och ropat på honom länge. Han ville inte komma fram. Och då Ida lyft undan soffan från väggen och Kerstin höll honom i sina armar, skrek han högt: Inte se mamma! Inte se mamma! Men de dagar som följde voro underbara.
Han hade känslan av att de innehöllo ett långsamt dödande gift, att de så småningom skulle leda till förfallet, lidelsens och lustans hemskt sköna förfall. De kommo honom att tänka på Ludvig den femtonde och hans mätresser och också på löjtnant Ekenström. Och han förstod dem båda två, den franske kungen likaväl som den svenske löjtnanten.
Andersson var dock icke fullt lycklig, ty världens skönaste kvinna hyste intet särskilt intresse för honom, och fanns det något sådant så var det rent av negativ art. Han hade nämligen försummat det psykologiska ögonblick, då han kunnat försäkra sig om den skönaste bland dödliga, och dylika underlåtenhetssynder äro, som bekant, ungefär de svåraste en ung man kan begå.
Ensam kan ingen besegra denna fiende, men om vi båda i förening börja striden, så kunna vi helt visst förjaga honom." "Topp! Vi skola sluta förbund. Och vi välja er till chef. När skola vi börja striden?" "I kväll." "Och på hvad sätt?" "Vi skola gå på brandkårens fest. Jag kom i sjelfva verket för att påminna er om ert löfte." "Ah, ni har således hållit det i minnet."