United States or Tuvalu ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tova lade barnet ned till modern, men ingenting förmådde att väcka henne. Då begynte den omtänksamma och mångförfarna trälkvinnan att leta bland allt gammalt bråte innerst i tjället. Slutligen hittade hon det horn, som Ingevald hade tagit från Jorgrimme i hans hög. Därom visste hon ingenting och gjorde heller inga frågor.
Magnus stack handen i skjortsäcken. Han fubblade, så att han drog upp hela fodret och ett radband och en andaktsbok och en kristall med Sankta Klaras hår och allt, som han icke letade efter. Slutligen hittade han en liten skinnpung, som redan låg tillreds väl ombunden. Han slängde den i den framräckta handen.
Mitt emellan gången och gödselhögen stannade han och lyssnade mot stallet med huvudet på sned. Oftast drog han sig tillbaka med en skakning på huvudet. Men ibland lyckades det. Gud vet, vad Köttlund hittade på så länge inne hos hästarna. Kanske hade han en flaska med sig.
Han han frågade om igen så jag slapp. Ja, ha inte somliga tur här i världen! Då slipper jag att uppträda som böneman. Jaa, det gick utan några doktorshattar. Men prosten ska ändå ha så oändligt mycket tack, för det var i alla fall prosten, som hittade på alltihop Nå, det var då åtminstone något! mumlade prosten och log i sitt gamla hvita skägg. Han kommer visst redan på gården. Såå.
För de smyckena tänkte han köpa gård och grund åt Yrsa-lill, och han stod just och grubblade på, hur han skulle lägga sina ord för att ännu en gång våga bedja henne att bli hans. Skall jag också fängslas? frågade han. Men vaktkarlarna skrattade åt honom och svarade, att han väl icke hade vållat drottningen någon hjärtesorg att hämna. De revo upp höet och hittade snart de dyrbara dräkterna.
Han hittade dock på att hålla henne så hårdt omkring lifvet eller om halsen, att han icke kunde falla, en lek, som hon upprepade en gång till och med gamle Aatuli och som kom stackars Paawo att känna sitt hjertas slag litet våldsammare, än eljes var vanligt. Allt detta och mera dertill såg Ella, der han stod bakom de andra vid dörren. Hans heta blickar nästan slukade den vackra kraftiga qvinnan.
Återstod att leta upp verserna vid det obekanta tillfället, som någon erinrade sig verkligen ha sett. Hela personalen sökte i två timmar, men utan resultat. Man hittade visserligen i dess ställe ett poem »Till Emma på hennes fjortonde födelsedag» och det lades av att ha i nödfall. Någon översättning hade han som vi veta aldrig verkställt.
Hans ansikte var på en gång sorg och frid. Det var förunderligt, David var den ende som ej hittade vägen till fred ur de onda dagarna. Far hade samma sorg men en större styrka att bära. Han hade hittat sin Gud och David hade aldrig hittat sin. Han slog upp ögonen. Som eviga pulsslag från ett väldigt larmande hjärta dunkade buffertarna.
De svängde och återstudsade hit och dit, men hittade ej tillbaka. I början tyckte de små strålbarnen rigtigt illavara. De höllo sitt jordlif för ett fängelselif och greto så, att små tårar satte sig helt tätt på glasen. "Barn äro vi ej rätt oförståndiga som gråta och sörja öfver att vi befinna oss här. Här äro vi ju en hel mängd församlade ren, och allt flere komma.
Så hittade mamma och han på lekar. De lekte, att Sven reste bort och var borta, och mamma satt ensam och väntade på honom. Och så kom Sven hem, och det blev en glädje så stor, att mamma måste lägga ifrån sig sitt arbete och taga honom i knät och kyssa honom många gånger. Och många andra lekar lekte de. Lille Sven hade många namn i hemmet.