Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 4 september 2025


Hon är något lik Holmdis, fast hon inte har samma hårda ögon, sade Hallsten. Man känner igen Ulvungarna den raka ryggen. Nyss ute i mörkret, när jag hörde hennes nästan barnsliga svar, föreföll hon mig helt ung. Först hon kom fram i ljusskenet, såg jag att hon inte längre var det. Det är tydligt, att hon har levat här med sin far alldeles avstängd från andra människor.

Det förefaller mig , svarade Hallsten och månskenet blänkte till i hans hjälm, som var krönt med en gapande gyllene fisk. Vunne jag också var dag hela din sold vore det i alla fall ändå för litet. Du går för långt i din iver, Hallsten, och gör allt till en äresak. Det vore bättre att lämna det hela åt ett gunstigt tillfälle. Fortsätta vi som hittills kan det fräta vänskapen.

Sedan födde hon Hallsten och tredje sommaren Ingevald. Hon tog ofta barnen med sig i en påse ryggen, när hon strövade i skogarna. De lärde sig tidigt att med skidor under fötterna i kapp vargen och slå av hans rygg med staven. När de blivit halvvuxna gingo de in för fadern, där han satt bänken.

Jag skall nog sörja för det övriga. Hallsten fick nätt och jämnt tid att taga fram det fnöske, som han bar hos sig i en hopvaxad valnöt. Det hade tagit fukt från hans egen kroppsvärme, och han måste slå sju eller åtta gånger med flintan, innan han fick eld. var hästen redan alldeles över dem och reste sig, tvärstannande, bakbenen, ty han såg dem i mörkret.

Varför frågar du om min broder? Därför att folket vill börja tinget. Som jag redan förut har sagt dig, hövding, bad Hallsten mig att ensam låna vårt skepp för två dygn, men något skäl kunde jag inte förmå honom att nämna. Jag gick ombord hos dig och såg, att han styrde i riktning mot Orkenöarna.

Hallsten visade sig ganska ängslig och förklarade, att Ingemund hellre borde stanna, efter han var äldst. Ingendera ville bli där, men båda ville att den andra skulle stanna. Därför flög seglet fort upp masten igen. När de ankrade vid Niörva sund, fingo de höra, att nordmännen länge sedan vänt tillbaka mot norr. De gåvo sig ut det stora saltet och styrde efter vinternätterna.

Jarlen höll ett ögonblick om den varma nyckeln, och utan att se den, vände han sig till de andra och sänkte rösten. Är hans gård stor? Han gav oss ett fullrustat skepp, svarade Hallsten och låtsades upptagen av att spänna sitt bälte. Jag borde ha tänkt det nyss, vi talades vid. Hör nu, far!

När han en stund hade betraktat deras lek, knep han hårt ihop ögonlocken och stod och tuggade med läpparna. Varför kommer aldrig Hallsten Folkesson? frågade han Ingemund, som var honom närmast. Sannerligen, hövding, därom jag spörja som du, svarade han kärvt, och munskägget borstade sig spotskt uppåt. Men vill du svara mig en annan fråga, säg mig, vad du ser för underligt i skyarna?

Han är modig, glad, strålande i högsätet som Tor själv, och hans handslag är gott. Det finns många ordstäv om honom, men det allmännaste är detta: När Inge skrattar ler hela jorden med honom. Hallsten gick nu också fram till hästen. Din far, det är Ulv Ulvsson? frågade han, men rösten stockade sig i strupen, att hon med nöd förstod honom. Visst är jag hans dotter.

Men han gjorde sig blind, att han snart knappt icke såg någonting annat än sin egen lysande framtidsväg, och hans ord blevo allt fler och allt stoltare. Hallsten var den ende, som hela tiden dröjde bredvid den gamle, och han satte sig hos honom härdkanten. Du skall se våra vapenskjortor, far, sade han. Det kristna korset är insytt bröstet. Därifrån strömmar kraft.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar