Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juli 2025
Kommissarien såg allvarlig ut, men hälsade hövligt på Abraham. Ohlsson gjorde sällskap en bit uppför backen. De talade om häradshövdingen, men plötsligt bröt Ohlsson av: Hör nu, herr Krok, jag har nyheter om fästmön. Abraham rodnade. Jaså. Enok Ebenezar sköt rygg och plirade upp mot honom. Ja, det är kanske inte trevligt att höra't. Men sanningen lär ska nytta i längden, säger de.
Han smålog och vände sig åter mot fönstret. Byggmästaren tittade förstulet fram mellan fingrarna och blinkade, när han mötte Apostelns blick. Ja, sade Aposteln, jag skulle ju möjligen kunna skaffa bolagets pengar. Men jag vill inte stå som långivare. Det går ju genom Björner, mumlade direktören. Häradshövdingen är ju känd för att vara en human och diskret man. Jo, sade Aposteln.
Det innehöll medlidande och förakt och jag tackar dig Gud i jämna delar. Och den store häradshövdingen skulle rulla fram till graven, blotta huvudet och pressa in magen för att kasta en sista blick ned till den lilla apa, som roat honom med sina konster. Julius Krok öh, öh, öh min beskedlige vän
Häradshövdingen grymtade belåtet: Öh, öh, öh Hundratusen, började auktionsförrättaren avslaget. Nittio-nio, nittioåtta Aposteln såg sig omkring. De nyfikna hade redan troppat av, likaså fordringsägarna. Holmin slog sig ned vid Björners sida och började ett viskande samtal. Auktionsförrättaren fortsatte: Åttiotvå, åttioett, åttio Det är åtminstone så pass, att jag räddar mina pengar, sade lektorn.
När detta var gjort och tystnad inträtt, vände sig häradshövdingen till nämndeman Olsson: Vad har nämndeman att andraga? Den vithårige sextioårsmannen, nämndeman sedan tjugofemte året, ledamot av förre bondeståndet och lagutskottet, reste sig och svängde sin pincenez, det nya lantmannapartiets fälttecken, under det han tog till ordet: Herr lagman, mina herrar!
Närmare tre, om herr borgmästaren tillåter, föreslog den stillsamme byggmästar Larsson. Jag hade stigit upp från bordet och hade hunnit ända fram till torget En får då säga, att han har tur, pep Hagelin d.y., den lille enögde skomakaren. Lagret realiserat, maskiner och allt Öh-öh-öh, grymtade häradshövdingen svårmodigt.
Han får gärna stanna här på gården, men han kan inte sköta tjänsten i evighet amen. Alltså, om ni inte kommer hit, så måste jag ge honom en efterträdare redan i vår. För resten är det min sak och inte er. Avgjort således Jag vet inte Varför har ni kommit hit? För att ge återbud? Nej, jag kom för att tala om Backarna. Häradshövdingen drar ut på tiden Fru Hyltenius brast i skratt. Tänka sig!
Alldeles som häradshövdingen nyss började nu brukspatronen väsnas: Vänta lite! Ptro! Jag måste förklara. Saken är den, att Vickberg disponerar över Backarna under sin livstid. Det är alltså till honom ingenjörn först bör vända sig Jag skall så göra, sade Julius Krok. Han hälsade majestätiskt och körde hem. Ty det var middagsdags.
Var det den, han snusade ur? Öh, öh, han hade förbaske mig aldrig råd att köpa sig en egen dosa. Nej, sade herr Vickberg och log. Salig baron och kammarherren var en stor humorist. En stor humorist. Just det. Öh. Gud vare med honom, Vickberg. Detsamma får jag önska herr häradshövdingen. Och häradshövdingen gav honom ännu en buff med magen och rullade tungt och trögt nedöver torget.
När ingenjören sneddade över torget, blev han varse sin vän och frände häradshövdingens präktiga gestalt. Häradshövdingen stod strax nedanför Gustaf Vasas stensockel. Han hade för vana att beundra Gustaf Vasa en fem minuters tid varje morgon mellan klockan åtta och nio.
Dagens Ord
Andra Tittar