United States or Christmas Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
För närvarande, återtog herr Vickberg och smålog vänligt, mycket vänligt och en liten smula sarkastiskt. För närvarande tänker jag överlämna den här portföljen till fru Hyltenius. Det är en del minnen, som baronen och kammarherren hade den nåden att överlämna i min vård. Nu har jag förverkat detta förtroende och gjort mig ovärdig Å nej då, herr Vickberg! När rätten frikände
Men när hans syster i Göteborg för nittonde gången ålade honom att fira sin födelsedag i skötet av hennes familj, ansåg han sig inte gärna kunna neka längre, utan gav sin betjänt order att beställa en första klass kupé med nattåget till Göteborg, varefter han skrev och lovade att komma. När betjänten kom tillbaka fick kammarherren en våldsam själsskakning.
Men Vickberg hejdade honom med en vänlig handrörelse. Om herrarna ha tillfälle att dröja en halvtimma eller så, skall jag framlägga er anhållan för hans nåd baron och kammarherren. Bevars, bevars, det är min plikt, och jag gör det gärna. Men jag ger er inga förhoppningar. Vickberg kände sin herre endast alltför väl.
Fritz till exempel, som var mjölnarson från landet, mottogs hos kammarherren och spelade komedi med sönerna inför kungliga teaterdirektören, som erbjöd honom engagement, och ingen frågade der efter hvad hans far var för en.
Var det den, han snusade ur? Öh, öh, han hade förbaske mig aldrig råd att köpa sig en egen dosa. Nej, sade herr Vickberg och log. Salig baron och kammarherren var en stor humorist. En stor humorist. Just det. Öh. Gud vare med honom, Vickberg. Detsamma får jag önska herr häradshövdingen. Och häradshövdingen gav honom ännu en buff med magen och rullade tungt och trögt nedöver torget.
Hon hade varit på besök hos sin dotter i Södertälje och skulle nu hem igen. Men fru Anderson kunde inte hitta någon sittplats. Alla kupéer voro fulla och som fru Anderson var ett resolut fruntimmer och hade fattat ett oryggligt beslut att inte stå med sina nittio kilo hela natten, steg hon in i den kupé där kammarherren satt. Den var ju inte fullare än de andra.
Sedan han flera dagar hållit sig innestängd i sitt palats, under vilken tid han endast lät sig se av Apodemius och Eusebius, kammarherren, men till och med vägrade emottaga vår Eusebios, biskopen av Nikomedia vilket, i förbigående sagt, väckte yttersta oro hos de rättrogne och ingav de ständigt lurande atanasianerna de djärvaste förhoppningar är han nu äntligen tillgänglig för sina vänner, men visar sig, till deras häpnad, plågad av förskräckliga syner och talar, som om han vore gripen av yrsel.
Det var varmt i kupén, animalisk värme, och kammarherren lovade sig själv att bosätta sig i Göteborg när han en gång kom dit, för att slippa att ännu en gång stuva in sig på detta vedervärdiga sätt på uppresan.
Dagens Ord
Andra Tittar