United States or Palau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det, han gick och väntade på, var underverket, farmor talat om, Guds underverk. Själva ordet hade satt hans fantasi i en häftig rörelse, gett den en våldsam stöt framåt, i en som han trodde alldeles ny riktning.
Jennys grunda, tanklösa natur var icke i stånd att uppfatta det sant originela och djupt reflekterande hos Hanna; hon tog det som råhet och som skrytsam öfverlägsenhet. Hannas skarpa kritik åter eggades oupphörligt af Jennys ytlighet och hennes förkärlek för bjefs och moder. De råkades sällan, utan att en mer eller mindre häftig ordvexling egde rum.
Denna senare föreställning slog honom med skräck, men då han skulle göra en vändning för att orientera sig, erfor han en sådan häftig smärta i knäet, att han blev liggande som han låg.
»Ja», sade damen och steg åter i vagnen. »Nu får ni vara så god och köra mig tillbaka till stan. Och jag tycker det blir synd om er, när min man får tag i er. Han är hemskt häftig och svartsjuk, och stark som en björn. Och vi skulle ha rest till Köpenhamn med nattåget.»
Jag håller dig icke kvar» hon slog ut med båda händerna, som för att visa att der icke fans några band »och du kan komma igen, om du får lust. Vi äro då fria båda. Men säg icke mera nu!» »Skall det betyda, att din vrede är så förskräcklig?» sade han hånfullt. »Det skall betyda att jag är mycket häftig och att mitt tålamod har en gräns.»
De stodo båda och betraktade det. Var skall det stanna... Plötsligt fördes det av en häftig vindstöt rakt mot Tomas' ansikte. Han ville taga bort det, men Märta böjde sig fram och tryckte det fast över hans ögon med båda sina händer, och under tiden kysste hon hans mun. Tomas rörde sig icke.
Blott de, som kände honom riktigt väl, kunde sentera, vilken förändring som måtte ha försiggått i hans sinnestillstånd under den timme, han varit borta från sällskapet. Hela hans ansikte var som förmörkat, ögonbrynen rynkade och hopdragna, som under en häftig, fysisk plåga, och blicken under dem var brännande och hård. Munnens fina, rörliga linjer voro som förstenade i kuvad, trotsig smärta.
Edmée hade också rest sig upp. Hon kämpade hårt för att hålla tillbaka sina tårar. Å, Louis... Och plötsligt gav hon efter för denna starka, nervösa spänning, som hon den sista tiden levat i. Med en snyftning, så häftig, att den nästan liknade ett tjut, sjönk hon, med bägge händerna för ansiktet, ned på stolen. Louis kastade sig på knä vid sidan av henne.
Du är häftig och bitter mot en kärleksfull moder, du dömer och är missnöjd med din ömme, erfarne och gråhårige faders handlingar.» Med de förra åsigterna kunde Johan aldrig förlåta ett fel hos någon, minst hos sig sjelf; stundom hos andra, men det var dumt. Det var ju slapp moral! En kärleksfull moder! Jo, den var kärleksfull! När kom Axel på den åsigten?
Men jag lovar att vara så snäll, jag skall bara sitta alldeles stilla jag vill gå nånstans, jag vill ha sällskap i kväll. Hon iakttog hans min med prövande ögon. Du du är inte som de andra, du är så häftig och konstig, jag skulle inte våga, sade hon förvirrad. Men snälla du, vad gör det? Jag svär att inte försöka ta i dig en gång, jag är så ensam! Slutet blev att han gick med henne.