Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
Han ville säga något, men nu stod fru Anna i dörren. Det är tid, sade hon. Hög tid! viskade en röst inom Kerstin Flemings klappande hjärta. En natt och en morgon på Kymmenegård. Gustav II Adolf var från sin tidiga ungdom van vid strängt arbete, och det som icke medhanns om dagen måste mången gång upptaga natten.
Gud, som nekat mig döttrar, har i stället givit mig en son med varghjärta och en son med duvohjärta, klagade modern. Förstår du icke, att om jag velat hämnas på den unge Gustav Adolf med blod och död, skulle jag tussat på honom din äldre broder, som skulle ha sönderslitit honom?
Så brusto de svarta skyarne, och när ångbåten lovade in åt Skinnarviksbergen låg den stora staden fläckvis i kvastar av solsken och fläckvis skuggad av åskmolnen, och i en krets av ljus, som under en lampskärm, låg Riddarholmskajen med sina ångbåtar i alla regnbågens färger, sjögröna med cinnoberröda vattengångar, lysande av blankskurad mässing och vitt järn, svarta skorstenar och kopparröda ångpipor; gamla Gripen och Kommendörkapten, den långa smala Aros med för och roder i båda ändar, Prins Gustav och Uppland, och längst bort vid simskolan den lilla Tessin; och över master, skorstenar och flaggstänger höjde sig de två hundraåriga lindarnes gröna kupoler, under vilka bärargillets ledamöter togo skugga; och därbakom gymnasiihusets åldriga fasad, och högst över alla, Riddarholmskyrkans järntorn.
Fru Almblad visste inte vad den stora höstslakten var, men hon tyckte att invändningen gjorde sig. På natten vaknade hon. Hon hade drömt att hon och Gustav slaktade Adolf. Hon höll i Adolf medan Gustav slaktade honom. Det var förfärligt. Fru Almblad brast i gråt, en stark konvulsivisk gråt som väckte hennes man. Gustav, Gustav, sade hon, under det tårarna vätte hennes broderade nattlinne.
Till den ändan inbjöds Andersson i familjen, och placerades i ett rum, som var romantiskt upplyst av en röd ampel. Och när Anderssons sinne lättats något genom några glas likör, började fröken Dittan tala om kärlek. Kärlek i allmänhet. »Säj, fröken Karlsson», sade då Karl Gustav med vek röst. »Har ni någonsin varit kär?» Fröken Dittan gav honom en blick.
Gustav IV Adolf! Skål, mina herrar! Hurrarop! Håkan Olsson hissas och bäres i en stol. Han är inte så dum som han låter, sade Jean. Han har räven bakom örat, sade Anatole, då de bröto upp. Så går det till! Det är snart sexton år sedan gasen tändes en afton på Operakällaren, och det är ändå som det skulle ha varit i går.
När Karl Gustav vid elvatiden på kvällen vanligen anlände hem, såg han nämligen vanligtvis å denna bänk garvare Blomgrens piga, som fast sluten i sin fästmans starka armar njöt den anspråkslösa kärlekslycka, som på detta sätt beskäres en lidande mänsklighet.
Hör du, Anna, du, ropade han med sin kikhoströst till systern, som stod i köket och rensade flundror. Nå, Gustav! svarade Anna, utan att lämna sitt arbete. Jo, ser du, jag hade tänkt som så, att vi skulle ha dansen som om lördag, innan folket ger sig ut på strömmingen; vad säger du om det?
Det var en mycket vacker trädgård, men den saken hör egentligen inte hit, ty det enda, som intresserade Karl Gustav i den, var en vanlig grönmålad bänk, som stod idylliskt placerad under en stor ek strax intill Karl Gustavs fönster.
Nej, Adolf! Jag har sett Adolf! O, Gustav, han låg i Avéns matvaruaffär mitt i fönstret med bara huvudet på ett fat och han hade ett stort äpple i munnen! Hur vet du att det var han, sade Almblad. Jag kände igen honom! Han hade ett litet ärr över vänstra ögat han fick det en gång då han stötte sig mot en spik i vedboddörren jag kände igen ärret. Det måste vara han!
Dagens Ord
Andra Tittar