Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
»Äh, kyss Karlsson!» svarade hon mera skämtsamt än elegant. Det gjorde Karl Gustav, men just i det psykologiska ögonblicket kom fröken Dittans mamma in i rummet. Så nu är Karl Gustav fast! Det finns folk, som anser en inbrottstjuv vara något så avskyvärt, att inte ens en skatteindrivare förefaller dem mera vidrig. Jag delar inte denna åsikt.
Och se: lugnt och stilla sänkte hennes Gustav sig ned, något förvånad kanske, men fullkomligt levande, och med ett skri av lycka kastade Gerda sig i hans famn. Jag tror vi lämnar henne där. När vi vandrade förbi logen kom agronomen ut, röd och förargad och torkade svetten ur pannan. »Begriper någon av herrarna sig på motorer?» frågade han. Nej, det gjorde ingen av oss.
Vi kan inte döda Adolf! Vi ä inte sådana hårda grymma människor, att vi kan döda ett osjäligt djur! Nej, nej, barnet mitt! sade Gustav. Han skall få leva. Hösten kom och Adolf var nu rätt stor. Hans diet hade stadgat sig. Han åt till och med biffstek med lök och drack även det s. k. krisölet, ehuru dock icke gärna. Det kunde man se på hans uppsyn. Sommargästerna flyttade så småningom till staden.
Gustav och Lucia älskade nämligen varandra inbördes som ungt folk för sed hava, och voro litet smått förlovade. Prisse älskade allt som Gustav tyckte om, utom punsch och cigarrer, och därför hade även han sålt sin lilla fyrbenta själ till farm. kand. Lucia Cederberg.
Ännu återstår ett sista försök i Åbo, min son! Är ni galen? I Åbo? Vet ni icke att konungen... jag menar hertig Gustav Adolf... själv är där? Just därför, min son! Hör nu på, pater, jag har sagt er en gång förut, att ni måste taga reson.
Hör du, Anna, du, ropade han med sin kikhoströst till systern, som stod i köket och rensade flundror. Nå, Gustav! svarade Anna, utan att lämna sitt arbete. Jo, ser du, jag hade tänkt som så, att vi skulle ha dansen som om lördag, innan folket ger sig ut på strömmingen; vad säger du om det?
»Kom Prisse», röt Gustav med onödig stränghet, men Prisses svans fick ännu bättre fart. Ett nytt rytande hade endast till följd att Prisse började skrapa på dörren. »Vi fortsätter, och ger sjutton i hundrackan. Han är ju galen!» sade Gustav ilsket. »Ja, vi gör väl det!» svarade Sylvia i så foglig ton, att Gustav borde anat oråd.
Dagens Ord
Andra Tittar