United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ät du, det kostar lika mycket! Nej, men ostsmörgås till biffstek! Hvilket oskick! Men Gud hvad det var godt! Han tyckte sig aldrig ha ätit förr. Och så öl. Ska vi ha en hel halfbutelj hvar, är du galen? Så var det då att äta en gång! Det var ingen så tom njutning som den bleka mannen påstått!
Vi kan inte döda Adolf! Vi ä inte sådana hårda grymma människor, att vi kan döda ett osjäligt djur! Nej, nej, barnet mitt! sade Gustav. Han skall få leva. Hösten kom och Adolf var nu rätt stor. Hans diet hade stadgat sig. Han åt till och med biffstek med lök och drack även det s. k. krisölet, ehuru dock icke gärna. Det kunde man se på hans uppsyn. Sommargästerna flyttade så småningom till staden.
Av fruktan att denna hans livliga önskan icke skulle förverkligas, gjorde han en kolorerad teckning av huvudstaden, av dess märkvärdigheter i gator, torg, byggnader, handelsbodar och restaurationer, avskildrade sin bostad med dess venetianska matta, trädgården med dess kanelpäron och lusthus, samt slutade med att besvärja fadren icke stå i solen för sin lycka utan genast bryta upp och fara direkt på ångbåten, icke sparande på styvern, utan ta salongsbiljett, äta en biffstek och dricka porter i försalongen, så att han kom fram frisk och sund.
Samuli tog sig en stol, bestälde sig af en kringspringande piga en biffstek och öl, och så väntade han hvad som komma skulle. Fyra fem herrar i fantasikostymer sprungo in på estraden, bockade och stälde sig i rad. Så begynte de sjunga. En var första sopran, en andra, en var alt och så ett par basar.
Han hade icke ätit biffstek mer än två gånger i sitt lif! Smör, ost och bränvin; och två halfva öl! Utan vidare slog han i supen. Nej men jag vet inte om jag törs! Har du aldrig supit förr! Nej! Äh, ta'n du, den gör så godt! Han tog den. Åh!
Det var första gången. Men litet ovett var man karl till att ta. Ja, men jag har inga pengar! Nå, hvad hör det hit, när jag bjuder! Han blef stött. De gingo in på källaren. En skön lukt af biffstek slog emot dem; kyparne togo af rockarne och hängde upp hattarne. Matsedeln! ropade vännen med säkerhet, ty han åt på källare sedan ett par år. Vill du ha biffstek? Ja, då!
Av fruktan att denna hans livliga önskan icke skulle förverkligas, gjorde han en kolorerad teckning av huvudstaden, av dess märkvärdigheter i gator, torg, byggnader, handelsbodar och restaurationer, avskildrade sin bostad med dess venetianska matta, trädgården med dess kanelpäron och lusthus, samt slutade med att besvärja fadren icke stå i solen för sin lycka utan genast bryta upp och fara direkt på ångbåten, icke sparande på styvern, utan ta salongsbiljett, äta en biffstek och dricka porter i försalongen, så att han kom fram frisk och sund.