Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 juni 2025
Och så gick jordfästningen på, ut till Fader vår, och efter välsignelsen sträckte han sin hand ut över vattnet till ett sista farväl. Mössorna sattes på. Gusten tryckte pastorns hand och tackade honom, men tycktes ännu ha något på hjärtat. Hör nu, pastorn, jag tycker ändå att skulle inte Carlsson också haft ett litet ord med? Det var för två, min gosse!
Hans första försök att gräfva upp sanden mellan de stora fältstenarne afklipptes af den ondsinte vicevärden. Denne hade en gosse. Johan lekte med honom, men kände sig aldrig säker med honom. Gossen var underlägsen i fysisk styrka och förstånd, men han visste alltid vid tvistiga frågor appellera till sin pappa vicevärden. Det var hans öfverlägsenhet att ha en myndighet vid sin sida.
Ja, ser du, min gosse, sade pastorn, som blivit anmodad avge utlåtande, den som inte är skapt till herre, den blir aldrig herre. Ja, men herre Jesus, hur kan andra få bukt med sina tjänare, då? Ser du, det är deras hemlighet det! De äro väl så skapta, ser du!
Han kände sig så stolt af denna nya påminnelse om sitt oblida öde, att han senare på aftonen måste skryta för bröderna med det. De trodde honom icke, så orimlig ansågo de historien. Ju orimligare, ju bättre! Han plågades äfven af antipatier. En söndag på landet kom det en vagn med ungdom till klockargården. Ur steg en svartmuskig gosse med dolsk men djerf uppsyn.
TEKMESSA. Är jag obekant Med dessa ljud, o gosse, dessa hälsningar Från Ares, där sin blodbestänkta ban han går? Hör jag dem första gången nu, för att lik dig Förväxla dem med vingslag af en dufvoflock? O, under år och åter år af fejder satt Vid Simois och Xanthos stränder, dag från dag, Tekmessa förr och såg och hörde striderna.
Öppna klaffen; dra ut tredje lådan på vänster hand och ta det stora pappersbrevet... Så där... Lägg det på elden. Gusten lydde, och snart flammade det på härden, knorrade sig och kolade sig. Stäng dörrn, min gosse, och lås till byrån! Stoppa nyckeln på dig! Sitt nu här och hör på mig, för i morgon kan jag inte tala mer. Gusten satte sig, grät en smula, för nu hörde han det var allvaret.
Och så gick jordfästningen på, ut till Fader vår, och efter välsignelsen sträckte han sin hand ut över vattnet till ett sista farväl. Mössorna sattes på. Gusten tryckte pastorns hand och tackade honom, men tycktes ännu ha något på hjärtat. Hör nu, pastorn, jag tycker ändå att skulle inte Carlsson också haft ett litet ord med? Det var för två, min gosse!
DE FÖRRE. TEKMESSA blind, med sin LEDSVEN. TEKMESSA. Alltså, o gosse, nalkas vi de ställen nu, Där, som jag ofta hörde, Ajas, ung ännu, Var van att bringa Ares sina offers gärd; Där ofta, när, för sunnanvinden skummande, Mot strandens fjäll den salaminska böljan slog, Han stod i stormen leende och striden såg Och lärde sig af klipporna på hemmets strand Att stå en gång mot Trojas här, en klippa själf.
Men efter den förstnämnda dagen ämnade han åter sätta sig på hästryggen eller karmen och uppsöka en mindre dyster ängd. Fulco bodde i en huslänga vid sidan om kyrkan. Redan första gången Jutta gick ut ur härbärget, fick hon i hans dörr syn på en liten gosse i grön kjol, som satt på tröskeln och öste snö med en tennsked.
Hon frågade mig, vad jag heter huru gammal jag är ... Ah! Var jag är född och vilka mina föräldrar äro ... Och du? Vad svarade du? Jag svarade, att jag heter Klemens, att biskop Petros är min fader, och när hon kallade mig gosse, upplyste jag henne, att jag är präst. Vidare!
Dagens Ord
Andra Tittar