Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juli 2025
Jag vill föra dig Ett stycke till min boning, där kan profvet ske. TEKMESSA. O, höge gudar, sänden mig en räddare! LEONTES. Ditt värf är slutadt, Rhaistes, du har fyllt ditt kall. RHAISTES. För andra gången, unge furste, träder du Fientligt upp emot min sak, ej min blott nu, Men ock din höge faders. LEONTES. Hvad han dig befallt, Det har du utfört redan. LEONTES. Du gjort det ock.
Stellan smög sig uppför trappan till gavelrummet så sakta, så ljudlöst, att de gamla trappstegen knakade under honom. För första gången i sitt liv hade han hört mänskor tala om sig, då han själv inte var närvarande. Han hade visserligen fått anmärkningar förr, av sin far, av gamla Kerstin, av Ida, i skolan. Men han hade aldrig tagit dem på fullt allvar.
Det var nog en ärlig karl, Carlson; han hade den gången tårar i ögonen, och jag hade svårt att hålla mig styf, jag med. Hon satt der så liten, så hvit och vissnad, insvept i sin mjuka schal. Och när hon räckte oss sina händer, voro de heta och fuktiga och tunna. Vi ville gå, men hon tillät oss icke. Ännu en bön har jag till er sade hon och tittade upp till oss med sina stora, trötta ögon.
Han släppte grenen och drog benen efter sig. Han vaggade fram i kåkarnas skugga och mumlade i takt med gången: Nu är det slut med far, nu är det slut med mig, nu är det slut med Blenda, nu är det slut med far Han såg icke framför sig. Men när glasskärvor knastrade under fötterna, stannade han. Det var rester efter Krokens lampor, och Abraham stod framför dörren till sitt hem.
När han predikade talade han med flit så lågt, att ingen skulle höra honom. Han var avskydd av alla människor. Tre gånger hade det brutit ut skorstenseld i komministergården. Tredje gången fick komministern så prostens svärson han än var böta för uraktlåten sotning. Fjärde gången var olyckan framme. Gnistorna trängde in i skräddare Wendells vind, där ett lager nyberedd vadd låg till torkning.
Den utveckling mot det dramatiska, som Runebergs skaldskap under dessa år genomgick, har äfven här gjort sig gällande. Till utgifningsåret hör Björneborgarenas marsch , som sjöngs första gången af studenterna i Kaisaniemi den första maj 1860. Den sista af Sägnerna är Landshöfdingen.
Denna gång lemnade han sjukhuset ännu mer modstulen än förra gången, icke till fots på landsvägen med rensel och vandringslust, utan med kryckor och en hjertebörda, som tryckte honom nästan till jorden. Det var vid den tiden Leena, alltjemt lika tyst och stilla, satt inne i skräddarens stuga med sitt andra lilla barn på armen.
Han såg den späda gestalten öfverallt fårad af ärr efter spjutet, såg den bleka infallna kinden, den lutade gången. Han hade sett qvinnan vara träl öfverallt, der han färdats; men dock rörde honom Aikyns öde mest. Hans renar stodo förespända, han skulle resa. Mirgán var på jagt. "Aikyn kom, jag betalar Mirgán trettio renar för dig, dermed är du löst.
Då nu lifvet för tredje gången ställt henne inför en uppgift af djupaste innebörd, föresatte hon sig att taga lärdom af det förflutna, att framför allt ingenting begära för egen del af detta barn, som hon skulle vara i mors ställe.
Nu grep han sig också an med arbeten och resor. Redan åren 1836 och 1837 hade han för första gången berört det lappska språkområdet. Åren 1841 och 1842 genomreste han i sällskap med Castrén alla tre Lappmarkerna ända till Arkangelsk, der han skildes vid sin reskamrat för att ej mera någonsin här i lifvet återse honom.
Dagens Ord
Andra Tittar