Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Här gick han nu och tänkte på fosterlandet, som i afskedets stund blef honom dubbelt kärare, men framför allt på sin flicka och den ljufva förbindelse, hvaråt han måst säga farväl. Regnet föll ned i strömmar och utplånade hennes namn, som han ritade i sanden. Allt detta jemte vågornas eviga brus stämmer hans lyra till ett synnerligen rent och varmt vemod.
Han tyckte sig i detta buller höra en avskedshälsning och kände innerlig lust att, innan han vandrade vidare, säga farväl till Pelle Larsson och de andra kamraterna.
Nå vart är thet? Ingen svarer! Han tryckte ännu en gång på den lilla knappen. Nå, hallå. Jaså är thet thu min flicka. Säg till om bilen strax. Tack vart sa thu? Vill thu fölge med? Tja gjör så adjö. Levison reste sig, tog farväl av de bägge andra och gick. Vad tusan var det för en flicka, som skulle möta honom, undrade Wolfgang. Hans dotter kanske, framkastade Cramer. Låt oss se.
Göran gjorde såsom Sven begärde och lovade framföra hälsningen och berätta allt, vad Sven sagt. Längre fram på aftonen, sedan djäknarne talat med Karin och Johanna och av dem tagit ett hjärtligt farväl, lämnade de den lilla kojan för att söka ett lämpligare nattkvarter. Regnet hade upphört, och solen gick ned, omgiven av purpurröda och guldglänsande skyar.
Säg farväl, o moder. Vi måste skynda, upprepade Sorgbarn ängsligt. Singoalla steg upp. Farväl, viskade hon till riddaren. Nej, nej, sade riddar Erland, här skola vi stanna evigt. Vi träffas åter. Farväl! Fly, moder! Stanna ej! bad Sorgbarn. Kom, sade gossen, du skall följa mig, fader. Och Sorgbarn fattade hans hand, och han måste följa.
»Farväl», sade han och räckte henne sin hand. »Farväl. Och lycklig resa!» Han gick mot dörren; han hade på läpparne en liten sarkasm öfver det konventionella i hennes sista ord, men han kom sig icke för att uttala den. Tanken på, att modern skulle sitta ensam kvar i staden föll med ens öfver honom. Han vände sig om i dörren och gick åter fram emot henne.
För detta ändamål hade han ock lösgjort ett blad ur ett breviarium och gömt det hos sig; på detta blad skulle brevet skrivas. Du är trött nu, sade pater Henrik, då han märkte Erlands tankspriddhet. Gott, vi skola sluta... claudite jam rivos, pueri, sat prata biberunt . Patern slog igen boken och fastläste henne i bokskåpet. Farväl, sade Erland och tryckte paterns hand.
Därpå gick han in till Anna för att säga henne farväl, och han var så upptagen af sin plan, att han för första gången glömde att höra efter hur det var med henne. Anna låg ännu, ty hon hade åter haft en sömnlös natt. Hon kysste hjärtligt sin bror och bad honom vara mycket försiktig och ej gå ifrån de andra gossarne.
Snart! återljödo ännu såsom osanningar, vilkas bedräglighet man icke vill tillstå för sig; en aning sade mig, att det var för alltid vi nu hade skilts. Detta farväl, som vi utbytte i november månad 1894, blev verkligen också det sista, ty till denna stund, i maj 1897, har jag ännu icke återsett min kära hustru.
Vi skyndade åstad framåt, tåget och han fann sin kupé, där han placerade sin resfilt. Så kom han åter ned på perrongen. Stå nära dörren, så får jag kanske vara ensam i kupén! Det var i alla fall en egendomlig slump, att jag skulle vara den enda, som sade honom farväl där nere.
Dagens Ord
Andra Tittar