Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Skulle en inte trivas här? Madammen ger honom en tung, trött blick och säger: Har en bara Guds ord, fabrikörn, så trivs en var som helst. Om det så vore i helvetet Husch fy, madammen, fy skäm ut sig! sladdrar gubben och sätter luren till örat. Tror madammen att en får så här rart i helvetet? Nej då, nej då. Det drar, säger madammen. Det är röta i gaveln. Jag kan sticka ut hela armen.
Se, det finns två naturer i mig, och jag kämpar för att den goda ska komma ovanpå. Ska inte fabrikörn hjälpa mig då? Nej, svarade Broms. Rösten var försvagad efter hostattacken men alltjämt hård som glas. Jag hjälpte dig en gång, när du inte visste det. Och det har jag fått sota för. Jag får alltid sota för, att jag hjälper folk. Nu är det slut med det.
Han lade armarna i kors och stirrade husbonden rakt i ansiktet, hans uppsyn påminde om den stora grågula hundens. Och J. A. Broms blev rädd. Han stannade vid disken. Ska inte fabrikörn gå in till Sörman, så kommer jag med kaffet. Är det jag, som generar? Liter-Pelle sprang upp och bugade. Mjukaste tjänare. En fattig fan ska aldrig sitta i vägen för en rik.
Polisen Lönrot gick sitt pass i Garvarebrunnsgränd, fabrikören frågade om han kunde följa honom till Tre Remmare. Det kunde han icke, men han ropade an en pojke, som stod i Sofiagatans hörn. Han ska följa fabrikörn till Tre Remmare. Och se till att fabrikörn inte snubblar. J. A. Broms lade sin högra hand på gossens axel och vandrade långsamt framåt.
Av hänsyn till Louise kallade de honom fabrikörn i stället för gubbfan. Louise sade: Det var då också besynnerligt. Ni vill väl bli uppätna av råttorna, kan jag tro. Usch, vad ni är fega. Jag ska nog sköta om morfar. Fördämningsarbetet påbörjades. Det var livat och utfördes snabbt och villigt. Louise måste dela sin uppmärksamhet mellan arbetet och lille Abraham, som börjat gråta. Hon blev otålig.
Bara en sluppe draget och värken. Det tar på krafterna, ser fabrikörn. Och så är en rädd, att barnen ska bli krokiga och vinda i förtid Alla dessa kvinnor, som kommit in från landsbygden för att föda barn åt Bromsens arbetare, plågades av en obetvinglig skräck för kroppsliga lyten. Ungarna blevo för jämmerligt ynkliga, tyckte de. Det var riktigt svårt att ta i dem.
Se så, hon står ju bakom ugnen. Jag ser henne allt. Madammen kröp fram ur ugnsvrån, öppnade och neg. Hade hon bara vetat, att det var fabrikörn själv Men innan nödlögnen mumlats till hälften, hade gubben slunkit in som en katt och nosat i alla vrår, i rum, i kök, i skafferi. Ja, här har madammen det riktigt trevligt, riktigt rart, vill jag säga. Andersson klagar, den drummeln.
Va ska vi göra, fabrikörn? Tvy såna rackare! Husch då. Va ska vi göra? Jo, det ska han få se. Giv mig käppen. Nej, gå inte ut, fabrikörn, man kan aldrig veta vad det är. Och de har släckt kroglyktan. Den har vinden blåst ut. J. A. Broms gick ut i krogrummet. Han rätade på sig nästan som i forna dagar.
Du stryker ikring mig, för du vill slå ihjäl mig och ta plånboken. Men där blir du lurad, för jag är inte så dum, så jag bär pengar på mig Han började hosta och kände ryckningar i maggropen. Benjamin stödde honom. När hostattacken gav med sig, sade Benjamin: Fabrikörn vet, att om jag får läsa till präst, så ska jag bli som en annan människa.
Nu har det allt gått, som jag sa' fabrikörn, viskade han andfådd, sväljande halva ord. Nu är de här, och de är alldeles rasande. Det gäller allt livet, ska fabrikörn se. Tro det, tro det sade Bromsen. Benjamin steg in under taklampan, så att ansiktet fick skugga. Jo, det är nog så, fortsatte han. Men om fabrikörn vill ha fast de värsta, så är jag den ende, som kan ange dem.
Dagens Ord
Andra Tittar