Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 oktober 2025
Där skall du äta och bliva mätt, och du skall så lova HERREN, din Gud, för det goda land som han har givit dig. Tag dig då till vara för att förgäta HERREN, din Gud, så att du icke håller hans bud och rätter och stadgar, som jag i dag giver dig.
Vidare må man ej förgäta att nämna maskeraden, de sammansvurnas möte där och framför allt konungen, för hvars öga midt i vimlet och glädjen det röda ännu står, då han blundar, såsom han själf säger åt Essen, och hvars dystra aning väfver sig in äfven i de legeraste af hans halft franska, halft svenska yttranden.
De bjödo oss med spe och tvång: Upp, spelen, sjungen glädjens sång Som förr i Zions skara! Hvem ville spela mer i band, Hvem sjunga i vår träldoms land, Hvem kunde glader vara? Jerusalem, din helgedom, Om jag den kan förgäta, Må tungan låda vid min gom Och glöd mitt hjärta fräta.
Flammor like i skälfvande skog, Genom fienders hopar Fram de flögo i stridens stund. Men när främlingars trots var brutet, När i Shelma de syntes igen, Milde voro de åter, Mer än strålar af sommarns dag. Hvi förgäta de stores söner Fädrens seder och nära sin harm, Om fullvuxen i yra Morvens lugn den en gång förstör?
Jag kommit sent, jag vet det väl, Till Jesum, jag som mången; Vid flärden fästad var min själ, Och tröghet höll mig fången; Jag kallades, men köttet stred Mot viljan, som sig röjde; Jag såg och såg, hur dagen led, Men tvekade och dröjde. Dock gläds jag, att jag funnit den, Som vill min brist förgäta Och lön ej efter gärningen, Men efter nåd mig mäta.
Först nu kom Klemens ihåg, att tiden var inne, då han skulle tillföra Simon pelarhelgonet ett bröd och ett mått vin, ty detta var honom sedan gårdagen ålagt som daglig skyldighet. Ja, tiden var icke blott inne; den kära läsningen hade kommit honom att förgäta den rätta stunden.
Åter, när de ville förmå dig att upptäcka gömstället och än skrämde dig med ett stort ris, än lockade dig med en honungskaka, kunde ingen förmå dig att svara ett ord. Nu frågar jag dig, icke om andra, men om dig själv: vad sade dig konungen i går afton? Dottern upprepade under tårar dessa ord, som hon icke kunde förgäta.
Men efter dem skola sju hungerår inträffa, sådana att man skall förgäta all den förra ymnigheten i Egyptens land, och hungersnöden skall förtära landet. Och man skall icke hava något minne av den förra ymnigheten i landet, för den hungersnöds skull som sedan kommer, ty den skall bliva mycket svår.
Tagen eder då till vara för att förgäta det förbund som HERREN, eder Gud, har slutit med eder, därigenom att I, alldeles emot HERRENS, eder Guds, bud, gören eder något beläte, något slags bild. Ty, HERREN, din Gud, är en förtärande eld, en nitälskande Gud.
Att jag blef ond här nyss, det må ni klandra; Men hur min vrede är, det vet ni ju. Mitt hårda språk, det ber jag er förgäta, Det är, gunås, som lynnet är. Ni vet, att ålderdomen gör mig tvär, Förarglig ofta, knarrig, snar att träta. Dock vet jag att ert värde mäta, Vet, hur omistlig ni är här, Hur det stod till i gården er förutan. Nu ljuder åter rätta ton i lutan. v.
Dagens Ord
Andra Tittar