United States or Mauritius ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fläkt af mäktiga fäders anda, Far dit striderna kalla dig hän, Låt en fiende darra För en ättling af Finjal än! Kommer sedan en bard från fjärran, Vill jag sitta i sköldarnas sal Vid hans knä, då han sjunger, Lyssna tyst, om ditt namn jag hör. Blir ditt öde att tidigt hinna Dunkla skyarnas irrande fält, Se då ned, och i Morven Skall du finna en tårad kind.
Ty Hesbons fält äro förvissnade, så ock Sibmas vinträd, vilkas ädla druvor slogo folkens herrar till marken, vilkas rankor nådde till Jaeser och förirrade sig i öknen, vilkas skott bredde ut sig och gingo över havet. Därför gråter jag över Sibmas vinträd, såsom Jaeser gråter; med mina tårar vattnar jag dig, Hesbon, och dig, Eleale.
Det låg en prägel av stilla, drömmande melankoli över nejden, men solen göt nu som då sitt gyllne sken över klippor, fält och sjö, likasom minnet av förflutna, lyckliga dagar sprider ett vemodigt återsken över ett framskridet, ödsligt och förhärjat liv. Se där, där är stugan! sade Adolf, då den lilla rödmålade boningen framskymtade mellan de kringstående aplarne.
Han saktade stegen, strök utefter husraden och stannade ett ögonblick framför ett fönster, framför en trasig röd ros, som prunkade på gardinens gråblåa fält. Därinnanför hade Elsa stått, naken. Han böjde sig ned. Den förrädiska rosen avslöjade en fridfull bild, icke särdeles lockande. En gammal man, som läste högt ur bibeln eller ur en postilla.
Han höll sig fast på den plats, dit han alltid strävade att komma, och redan på avstånd ropade han med en blandning av förtrytsamhet över min misstro och triumf över att falt rätt: »Ser du det, att hon kom! Ser du, att jag visste det!» »Du hade väl varit inne och tittat», sade jag.
Hinner man efter långa vandringar mellan enformiga träd på heden omsider dess gräns, så framstå såsom genom en förtrollning i en tafla af den största växling och omfattning för ens öga träsk vid träsk med löfrika holmar och uddar, strömdrag, fält och kullar.
Var lugn och glad; hvad nyss jag sad', Var blott en dikt, ej mer; Ett grefligt namn, en skuldfri famn Jag åt din kärlek ger." "Hvemhelst du är, den du har kär, Är som en drottning spord. Hvad är så halt, så lätt, så falt Som falska männers ord? Din tro består. I känslans vår Min kärlek nu du har, Och samma vän i hösten än Skall du i mig ha kvar."
De veka tonerna från klaverets blecktungor trängde dock genom den tjocka aftonluften, förbi dörrposteringen och nådde barmhärtighetens tron vid köksspisen, ty Ida erinrade sig nu, att hon måste gå till brunnen efter dricksvatten åt professorn. Och Carlsson följde med, denna gång dock något osäker i kampen på ett fält, där han var alldeles främmande.
Sedan åtskilliga andra ord skiftats mellan riddar Bengt och det vandrande folkets hövding, avtågade den främmande skaran till det fält i skogen, varpå hon en gång förut tältat, och hit lät riddar Bengt föra mat och dryck i ymnighet, så att de för en hel vecka kunde vara väl försörjda.
Och då detta väsende evigt är ett fält för människan att uppdaga, så kan hon väl icke tillvälla sig rättighet att döma öfver annat än det, som hon i detsamma upptäckt, det vill säga: hon kan döma öfver personens handlingar m.m., men domen öfver personen själf måste hon öfverlämna åt Gud.