United States or Dominican Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden. Men eld gick ut från HERREN och förtärde de två hundra femtio männen som hade burit fram rökelse. Och HERREN talade till Mose och sade: »Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han skall taga fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem långt bort, ty de hava blivit heliga.
Dock skulle en nidings blod Mitt svärd ej fläcka. En ljungeld sköt Ur svartnad sky, och en flamma Steg klar ur röfvarens skepp. Jag nalkades branden. Eld Var allt, kvar syntes blott Darg; han stod I dyster tystnad vid rodret, Mot flamman täckt af sin sköld. Ett barn på sin arm han höll, Han tycktes vänta mitt segel nu, Han såg tillbaka beständigt Med längtans dröjande blick. Mig rörde hans nöd.
Men så har ni ej skjutit efter lots, förbanna mig, ni det gjort. Vid dessa ord spottade hon sig på de rynkiga fingren, nappade branden af det ena ljuset, steg upp och lyste oss starkt i synen. "Hå hå", fortfor hon nu, men så skall haren vara förhärdade hvit, för att man skall bry sig om att jaga honom in på julafton. Få se, hvad man nu kan få till mat åt er alla?
Ett ögonblick, och se, hans eld har bredt sig ut, Så långt ditt öga hinner, skönjes branden. Hans ilbud flyga, nya sändas hvar minut, Och skaror svänga om som skyndat bort förut, Och Hertzens bataljon har stormat stranden.
Han vanskötte såret, skämdes att gå till läkare och misstrodde Elis Eberhard. Följden blev, att tummen några månader senare måste amputeras. Det hände tolv år efter branden och kan således icke ställas i samband därmed. Emellertid drog han största möjliga fördel av sitt lyte.
Samma kväll flydde hämndeanden från Pungaharju ås af fruktan att ertappas där. Samma natt hyllade han på fasta landets högsta kulle och såg genom mörkret din morfars gård; och hans ögon tillslötos icke förr, än han såg den gå upp i lågor." "Och hvems verk var branden?" frågade ynglingen. "Gården", sade den gamle, "tände en tioårig gosse, som var en mordbrännares son."
Den ende i sällskapet, som lyssnade till prokonsuln, var Karmides. Han sprang upp från sin soffa och utbrast: En häst och en mantel: jag följer dig till staden! Vänner, ropade Annæus Domitius över sorlet, för prokonsuln över Akaja går det icke an att låta Aten brinna, om han kan släcka branden, vore det även med sitt blod. Aten, det härliga, minnesrika! Aten, vetenskapens och konstens amma!
Cigarrettröken lindade en tunn blå slöja kring hennes huvud och hans, som satt vid hennes sida. I brasan flammade den sista branden upp med en fladdrande blekgul låga, som slingrade och krökte sig i bukter och speglades i möblernas glatta ytor. Och hon böjde sig icke undan och rev sig icke lös, då Hall sakta drog hennes huvud in till sitt bröst, smekte hennes hår, kysste hennes kind.
Dagens Ord
Andra Tittar