United States or Svalbard and Jan Mayen ? Vote for the TOP Country of the Week !
Till dig, mitt hem af frid och ljus, Min konungs borg, min faders hus, Jag längta vill och fara; Där får jag spela utan band, Där sjunga i min frihets land, Där kan jag glader vara. N:o 103. Den 139 kon. Dav, ps. Du, Herre, utrannsakar mig, Mig dina ögon följa, Hvarhelst jag är, är jag för dig Och kan mig ej fördölja.
På hvarandra de se förstulet, Hot sig tänder i drottarnes blick; Åskor, gömda i hjärtat, Vänta stunden att blixtra fram. Hvarför trifves ej fröjd i salen, Frid i glimmande morgonens lugn? Hvarför mulnar en broder, När mot bröder hans öga ser? Så i Ossians dar och Finjals Lefdes icke i kungarnes borg; Harpan klingade glädje, Sången tjuste med bragders lof. Starke voro de män af fordom.
Och konung David sade till hela församlingen: »Min son Salomo den ende som Gud har utvalt, är ung och späd, och arbetet är stort, ty denna borg är icke avsedd för en människa, utan för HERREN Gud.
Därför skola aldrig de unga själva sysselsätta sig med sitt gifte utan överlåta den angelägenheten åt andra, som se klart och lugnt och ställa allt till det bästa. Kära syster, jag kan en gammal visa. Gifte av kärlek, det blir sorg, men gifte av klokhet, det blir fröjd i borg. Folke Filbyter ljusnade upp och gjorde sig i ordning att åter sätta sig. Holmdis, där kan du själv höra, sade han.
'Aron', jag tänkte, 'Äfven den uslaste här i den by, du tågar igenom, Har dock sin tröst och sin borg där inom den hägnande muren; Du, hvar dig unnas en gång att hvila ditt tröttade hufvud, Vet ej, och främling blir du i dödens gård som i lifvets. Så jag tänkte, värderade herre, och skyndade framåt.
Hans folk en fridsam skara är Af milda, slumrande begär, Af minnen, som förblifvit kvar Från forna, ljuft förflutna dar. Hans spira är hans vandringsstaf. Hans borg, hans fasta borg en graf, Hans kungaglans af lugn består, Och krona är hans silfverhår.
Lämningarna av en då redan förgäten borg dominerade staden från slottsbacken; den lilla oansenliga träkyrkan höjde sig obetydligt på sluttningen över de låga trähusen, täckta med takved.
Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det är Jebus; där befunno sig jebuséerna, som ännu bodde kvar i landet. Och invånarna i Jebus sade till David: »Hitin kommer du icke.» Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad Och David sade: »Vemhelst som först slår ihjäl en jebusé, han skall bliva hövding och anförare.» Och Joab, Serujas son, kom först ditupp och blev så hövding.
Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet, HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn. HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst. Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Och giv min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar, och utför allt detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat förråd.» Därefter sade David till hela församlingen: »Loven HERREN, eder Gud.» Då lovade hela församlingen HERREN, sina fäders Gud, och de bugade sig och föllo ned för HERREN och för konungen.