Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 juli 2025
Så snart den ena av dem vann, gick vinsten genast med nästa slag tillbaka till den andra. De mätte varann med en mörk blick, och en lång stund blevo tärningarna liggande. Vartill denna evinnerliga lek? utbrast slutligen den yngre och sköt tärningarna åt sidan. Den för ändå inte till något slut, och vi äro ju söner av samma far. Värden stannade förvånad framför dem med händerna i sidan.
Etiopier i mängd och egyptier utan ände, putéer och libyer voro dig till hjälp. Också hon måste ju gå i landsflykt och fångenskap, också hennes barn blevo krossade i alla gathörn; om hennes ädlingar kastade man lott, och alla hennes stormän blevo fängslade med kedjor Så skall ock du bliva drucken och sjunka i vanmakt; också du skall få leta efter något värn mot fienden.
På de närmaste inåt land stodo granar och alar, och i uddarne lågo skräckor, svärtor, prackor och måsar; längre ut syntes bara martallar; och grisslor, tordmular, svarta, papegojslika, svärmade fräckt omkring båten för att vilseleda jägaren från de i bergsskrevorna gömda boen; slutligen blevo skären lägre, naknare, och här ute syntes endast en enstaka tall lämnad kvar för att bära holken, i vilken ejdrar och skrak skattades på ägg, eller en rönn, över vars krona ett moln av mygg stod vajande för vinden.
Naftali fördrev icke invånarna i Bet-Semes, ej heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde ibland kananéerna, landets gamla inbyggare; men invånarna i Bet-Semes och Bet-Anat blevo arbetspliktiga åt dem. Men amoréerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, ty de tillstadde dem icke att komma ned till dalbygden.
En av pojkarna sade: Hör nu Lovis, varför ska Lovis ha råttkungen? Louise svarade kort: Det har jag sagt. Det är väl inte ackurat säkert för det, menade pojkarna. Louise bleknade, ögonen blevo stora och läpparna knepos ihop. Men hon behärskade sig och sade: Nu ska jag ha råttkungen. Hade ni bett vackert, så hade ni fått'en. Men nu ska jag ha honom, därför att ni är elaka.
Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade icke längre mod att stå emot Israels barn.
Och jag tänkte alldeles som hennes nåd och gjorde ett överslag och fann att det där pratandet och fjantandet vållade firman en rätt stor förlust. Jag överlade med mina systrar och vi blevo eniga.
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda, då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig, då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja! När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget, då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
Fönsterrutan var krossad och Vickbergs hand stack ut genom hålet. Vad i Herrans namn är det, Vickberg? skrek Abraham. Herr Vickberg rörde sig långsamt av och an. Men han kunde icke svara. Han hade en snara om halsen och snaran var fästad i gardinstången. Far och son förde herr Vickberg till sjukstugan. Upplivningsförsöken blevo utan resultat.
Men det var sin far, han beundrat: attilan, képin i vänstra handen, lacklädersskorna med silversporrar och de vita glacéhandskarna. Han satt länge vid faderns skrivbord eller över albumet och stirrade på fotografierna, till dess de blevo en dimma för hans ögon och hans tankar flöto bort i en formlös undran: hur skulle det kännas att ha en mor? Skulle hon ha kysst honom som farmor brukat göra?
Dagens Ord
Andra Tittar