Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2025
Det hade icke vexlats ett förtroligt ord mellan de tre under detta misslyckade möte; men modern, som kände hvarje linie i hans ansigte hade sett smärtan bakom de bleka, beherskade dragen. De båda kvinnorna hade följt honom till tåget. Och medan de långsamt gingo från stationen satt bilden af detta bleka ansigte med de sammanpressade läpparne som inbränd i moderns hjerna.
Låtom oss då kasta en blick på den första bilden! Ser ni det där huset med trappgafveln vid den trånga gatan i hufvudstaden? Nåväl ni ser då också, huru blek han är, den där lille gossen, som sträcker ut hufvudet genom fönstret där högt uppe.
Så till ända lupo de sista åren af hans lefnad. Bilden bör äfven för oss vara intressant, ehuru Lucidors enkla förhållanden togo sig ringa ut mot de invecklade och romantiska händelser, som i våra dagar omgifva hjeltarne af hans slag. Själens eld och strid är densamma, det yttre må te sig huru som helst.
Och vid den utgång, som dittills varit fri, köksutgången, där stod nu fru Enberg, röd av höstslakten. Och hennes eviga varningsrop, kära hjärtanes, blev till ett slaktrop, lockade fram bilden av ett slaktat djurs blodiga hjärta. Abraham stannade på sitt rum, två meter brett, tre meter långt, en och nittifem på höjden.
Mörker rådde i mitt sinne, Kallt mitt arma hjärta kändes, Innan kärleken där inne Af en vänlig ängel tändes. Ser du solen efter natten Strålande på fästet tåga, Dimmor skingras, land och vatten I ett helgonskimmer låga, Ser du bilden af mitt hjärta; Så dess första morgon grydde, Så med fruktan, tomhet, smärta Skuggan från dess världar flydde.
Här möter oss den bild, min aflidne vän begagnade för att läka sin sjuka dotter, jag menar bilden af liljan, som han lösryckte från jordens stoft och blottade för solen för att låta den på en gång tillägna sig alla dess strålar, och som vissnade i stället för att fullkomnas.
Det var första gången han såg den atenske ärkehedningen, om vilken biskopen så ofta, än med harm, än med ömkan, talat till honom. Men bilden, som Klemens, på grund av biskopens ord, hade i fantasien målat av den bekante filosofen, överensstämde icke med verkligheten. Klemens ville tvinga sig upptäcka något hårt, övermodigt och självkärt eller demoniskt hos honom.
Men drömmar smyga till den spädas sinnen, Oroande, försåtliga och grymma, Som störa pulsens gång och hjärtats frid; Och slumrarn kvider då, och tårar tränga Igenom ögonlockens trånga galler, Och modren sluter honom närmare Och närmare emot sitt bröst, till dess Han vaknar, ser förvånad opp och känner Den hulda snart och ler igen och sträcker De späda armarna med fröjd mot henne; Och det är bilden af vår sista stund.
Men bilden vek, utan att hon visste huru, för en annan, som plötsligt stod för hennes andes öga. Det var en skön man, i vars anlete strålade en överjordisk mildhet och renhet, vars ögon, fästa i Hermiones själ, syntes i sin blick hava samlat och förmänskligat det högsta väsendets ofattliga kärlek.
Han såg åkermannen kasta sin säd i åkern eller fiskaren lägga ut sitt nät i hafvet och fann härigenom en lämplig anledning att till dessa alldagliga företeelser knyta lärdomar om Guds rike. I dag få äfven vi sätta oss vid hans fötter och höra honom tala. " Så är Guds rike ", säger han, " såsom när en man kastar säd i jorden ." Här är det bilden af såningsmannen, som han ställer framför oss.
Dagens Ord
Andra Tittar