Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 september 2025
Slutligen sade han, i en pinsam förnimmelse av att ursäkten ej skulle gälla: Ja, men jag tänker inte ge bort pengar till Nationalmuseum. Hon ryckte på axlarna: Asch, du ska bli officer. Gång på gång kom hon tillbaka till detta: han måste bli officer, hon ville se honom i uniform, annars så Till sist svarade han med ett: Vi får väl se Det får vi visst inte! Vi ska se! Och så kysstes de.
Jag ska till Lund och studera filosofi och estetik. Nu tvärstannade hon: Nä, hör du, håll i mig! Varför ska du studera filosofi? Därför att jag vill det. Du tänker väl inte bli skolfux heller? För då vill jag bara säga ifrån att Han ryckte på axlarna. Hennes brist på verklig bildning plågade honom: Vem har sagt, att jag skulle bli skolfux?
»Tror mamma, att den unga fästman är mycket ledsen, för att han behöver dö?» sade Sven. »Ja», svarade mamma. »Men hon, som är hans fästmö, är ännu ledsnare.» »Men han kanske blir en ängel», sade Sven, »och får vita vingar på axlarna.» »Det blir han nog», sade mamma. Men Sven suckade och var ändå inte nöjd. »Varför kan inte den gamla gumman få följa honom», sade han, »när hon så gärna vill?»
Abraham böjde sig i dörren och steg in i Björkenäs' sal. Han gick rakt fram till Blenda och tog henne i axlarna. Säg mig en sak! Far har bekymmer. Han säger, att han är lugn, men jag ser nog Vill du inte hjälpa honom? Utan betänkande svarade hon: Om du stannar ja! Då vek han undan. Men när de blivit ensamma i sovrummet, tog Blenda åter upp ämnet.
Dagen efter gick han emellertid med de andra kamraterna till adjunkten Lundquists kaffebjudning. I motsats till sin make var pastorskan en liten torr och mager kvinna med en hy som skinnet på ett skrumpet julgransäpple. Där hon stod vid sidan om pastorn och tog dem i hand, räckte hon honom ej ens till axlarna. Hon såg bokstavligen ut, som om hon formats av ett av sin mans revben.
Öronen lade sig bakut på pastorn, och ögonen stodo som tennknappar, när han på tå sökte göra sig lätt, och han tycktes lyfta sig med att höja axlarna, som om han ville flyga, när han smög in i småskogen. Och där stod han ansikte mot ansikte med älgtjuren själv, som sträckte sin hals upp i grenverket på en asp, och med sin långa överläpp fnallade åt sig de darrande löven.
Bibeln förbjuder oss att tjäna två herrar, kom ihåg det, unge man! Ja, men två härskarinnor? skrattade Abraham. Fru Blenda ryckte på axlarna. Bevars! Om det inte blir för tröttsamt. Jag kan naturligtvis inte vara lika rigorös som Vår Herre. Men nu ska vi spela schack. Det var kvällsgöromålet: spela schack. Fru Blenda kände spelets regler ungefär till hälften. Och det var mer än nog.
Normalt beräknat ha vi tjugu minuter igen, innan kyparen visar sig. Du gick till direktionen i flickseminariet? Det gjorde jag. Jag förklarade, vad som hade hänt. De ryckte på axlarna, alla på en gång. Det var som om jag hade kommit in i ett pantlånarkontor med sex verkställande pantlånare. Det som hade hänt mig, kunde hända alla nuförtiden.
Vid middagsbordet, där öfversten kort därpå befann sig på tu man hand med sin medhjälpare, hade han tillfälle att ostörd uttömma hela floden af sin bittra vältalighet på denne. Herr Gåsevinge satt emellertid helt lugn, höjde blott då och då på axlarna som sjöfågeln under ett hällregn och väntade åter på solskenet. Detta blef icke heller länge borta.
Sjöngo de inte utmärkt? frågade jag Agnes, i det jag närmade mig henne, ty utan att märka det hade jag åter tagit några steg mot estraden. Sjöngo de inte utmärkt? Utmärkt? Hon rykte på axlarna, gjorde en litet missnöjd min och skakade på hufvudet. Månne du någonsin hört ens medelmåttig sång, då du anser det där utmärkt?
Dagens Ord
Andra Tittar