Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 juni 2025
Jag tackar Gud alltid för eder skull, för den Guds nåd som har blivit eder given i Kristus Jesus, att I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och kunskap heter. Så har ju ock vittnesbördet om Kristus blivit befäst hos eder, så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.
De två skyttarne hade gått på skogen med bössorna, och Rundqvist gömde sig väl som vanligt i någon solig backe, för så var det alltid när man skulle höra Guds ord. Carlsson försäkrade, att de kunde reda sig utan åhörare, och om flickorna öppnade dörrn till köket, fingo de också ett ord med till livs, under det grytorna kokade.
Hans röst har ibland en viss tvärhet, den kan bli kärf, men är alltid dämpad. Jag skulle aldrig kunna tröttna på att höra den rösten. Den inger förtroende. Mot honom skulle man kunna bli så enkel och sann, om man icke vore en odåga och kände det. Han frågade, om jag ännu trodde mig stadd i utveckling? Ja, det trodde jag. Men det kunde man misstaga sig på.
Från höjden sände han en eld i mina ben och fördärvade dem. Han bredde ut ett nät för mina fötter, han stötte mig tillbaka. Förödelse lät han gå över mig, han gjorde mig maktlös för alltid. Mina överträdelser knötos samman av hans hand till ett ok, hopbundna lades de på min hals; så bröt han ned min kraft. Herren gav mig i händerna på människor som jag ej kan stå emot.
Alltid går du på med din finska och kallar mig »äiti», fast jag tusen gånger sagt dig att vi äro bättre folk och inte pigor och drängar. Huru jag vet? hon afbröt sig och steg litet bakåt för att se om det hade lyckats henne att få gardinerna lagda i likadana veck som de, hvilka syntes i kommerserådets fönster på andra sidan gatan. Ja, huru jag vet.
"Han skrattar alltid åt mig, när jag är utkommen öfver att de gräla på honom eller glad öfver att de berömma honom i tidningarna", skrifver hans hustru till en väninna.
Sonen satt tyst ett ögonblick; han såg ned på sin stöfvelspets. »Jag visste det; du var inte stark nog att säga sanningen.» »Jo, men jag måste säga den i mina egna ord. Intet som har en låg eller dålig eller försliten klang har för mig tillämpning på honom... När han alltid höll af mig, när jag hade hans förtroende i allt, kan jag då säga annat än att han var mig trogen?»
Det behövdes ej! De kommo aldrig igen! Visiterna voro alltid stela; han talade endast om vårt gemensamma studium. Jag ville gärna komma honom närmare, men det lyckades ej; jag ville ha hans historia, men han gav den ej.
Och hon hade en så bra kamin, som alltid var glödhet. Vem ä gamla Kerstin? Dä ä min gamla barnpiga. Och hon bor i Lillegård. Kalle nickade betänksamt. Och hos henne kan vi få låna en knappnål, som vi kan sticka oss mä i fingertopparna. Nu spärrade Kalle upp ögonen: Sticka oss i fingertopparna! Va pratar du för skit? Vafför skulle vi göra dä? Ack, dä va sant!
Sådana stora, runda ögon och ingen underläpp synlig! Likt var det, han såg alltid ut som en bättre människa. Den tiden hade hon kallat honom »pedellen», hon tyckte att det lät så lärdt.
Dagens Ord
Andra Tittar