United States or Macao ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men hans båda plågoandar, som märkte detta och icke hade för afsikt att låta honom drömma bort sin skrämsel i en varm kammare, ryckte täcket af hans säng, svepte det omkring honom, så godt de kunde, jämkade med någon möda ehuru i största hast strumpor och tofflor på hans fötter och kommenderade: Framåt marsch! Nu gällde det för herr Gyllendeg. att följa dem åt och rädda sitt lif.
Vår lilla trumslagare hade sålunda det missödet att se sin goda afsikt omintetgjord. Långt ifrån att kunna rädda sin general, såg han sig snart af herr Gyllendeg framställd för rektorn och rekommenderad till ett eller annat tjog efter omständigheterna, en nådebetygelse, som denne snart befanns villig att tilldela honom.
LEONTES. Hyllos, räck mig nu Det helga mjölet, tills från Xuthosbergets fot, Där bäcken klarast störtar utför hällarna, Du hämtat vatten. LEIOKRITOS. Yngling, du vill offra här? LEONTES. Så är min afsikt, fader. LEIOKRITOS. Säkert denna gång Åt Dike åter. Ensamt henne tyckes du Din dyrkan ständigt ägna. LEONTES. Ensamt henne ej.
Icke heller behöfver man omnämna de debatter och planer, som föreföllo vid deras sammankomst, som aftonen af samma dag under generalens presidium och i hans kammare beramades, i afsikt att uppfinna medel till hämnd, en sammankomst i öfrigt så tyst, så sluten och hemlighetsfull, att endast bepröfvade, pålitliga kamrater och af de små blott vår lilla trumslagare för hans synnerliga brukbarhet och välförhållande fingo bivista densamma.
Vi få bevittna »anfallsvapnets ifver att fullfölja sin afsikt». Och författaren påvisar att, vid de och de förutsättningarna, »undervattensbåtens lofvande bana blefve bruten i förtid»...
På eftermiddagen såg jag icke Rosa, men mot kvällen lät jag kalla henne ned i trädgården. Hon kom, jag tog henne vid min arm, och vi spatserade i alléerna, till det mesta tigande. Väl var det min afsikt att tala, men aftonen var för skön och mitt hjärta för fullt. Slutligt kommo vi ned till stranden. För ett år sedan hade jag en dylik kväll stått med Rosa på samma ställe.
LEIOKRITOS. En filosof, en grubblare, som glömt natur Och verklighet för tomma tankars gyckelspel, Du liknar. Bör jag vredgas, yngling, eller le? Väl dock, att ödet fogat så, att ej till verk Din yrsel mer skall lockas; låt oss glömma den. En annan tid har börjat. BUDBÄRAREN. Konung, väl att jag Dig finner här, sen länge fåfängt jag dig sökt. LEIOKRITOS. I hvilken afsikt?
Straxt därpå kastade han sin kapprock på sig och smög sig ut i afsikt att söka upp den fatala reversen, ifall den ännu kunde finnas kvar på stället, där han i anfallet af sin människokärlek sist lämnat den.
Först när jag hungerns lystnad liksom törstens släckt, Sitt ord till mig han vände: "Hvem och hvarifrån Är främlingen och i hvad afsikt kommen hit?" När jag mig nämnde, äfvensom att Salamis Mitt hemland var, att dädan jag var kommen, då Blef drotten mörk i uppsyn, helga natten lik, Och ur hans öga flög en ljungeld mig emot. Jag bäfvade, dock förde jag mitt värf till slut.
Besynnerligt nog hade denna stillhet inträffat tvärtemot hvad man från början afsett. Förhållandet var sådant: man hade ärnat tillställa en af de vanliga aftonlekarne, en juridisk rannsakning, och i denna afsikt inför en gråhårig gubbe, som, fastsmidd vid väggen, för sin ständiga och gravitetiska sittning fått namn af lagman, framfört den unga gossen. Processen fortgick.
Dagens Ord
Andra Tittar