Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juli 2025
Mitt sinne blev bittert och trotsigt och jag var inte långt ifrån att fatta hat till min stackars far. Jag skulle säkert ha gjort uppror och ställt till med något elände, som jag måst ångra i hela mitt liv, om inte min första kärlek kommit emellan och gjort mig brottslig i mina egna ögon och ödmjuk och undergiven mot min far.
"Gå nu och tjena menniskorna", sade min fader, "och lär dig att vara ödmjuk; förr blir du ej fri". Ack! när jag sett den vackra elden så nära mig alla dagar har jag dubbelt längtat ur mitt fängelse.
Spöqvist, från denna stund föraktar jag dig... jag uppsäger brorskapet... jag vill aldrig mer se dig inom min dörr... Sluta nu auktionen och gör din skyldighet! Härmed vände patronen ryggen åt sin gamle skötevän och gick med långa steg upp och ned bland folkhopen. Göran inropade musköten, och Spöqvist överlämnade den till honom med en ödmjuk bugning.
Tyngd av skuldkänsla gjorde Stellan en ödmjuk bugning. God dag, sade han med en röst, som stockade sig i halsen, medan han stirrade på den, från vilken han tagit glaskulan, som var värd tio stenkulor. Men ingen svarade. De bara stirrade på honom. Hans kinder brände av skam, medan han från pojken med glaskulan såg på den, han brutit sönder en vagn för... Han ville inte se på just dessa två.
Hon kände blott, att hon aldrig mer kunde uttala en enda from och ödmjuk bön, aldrig gå och gå den långa vägen hem till klostret, aldrig med uppriktig ånger kasta sig till drottningens kjortelfåll, om han icke först med ett för andra omärkligt tecken hade visat henne, att hon ännu fanns för honom i hans minne.
Förtroligheten dem emellan var verkligen mycket stor, men kom dock aldrig Eufemios, den äldste presbytern, att glömma, att Petros var hans förman. Eufemios satte sig icke, innan biskopen pekat på en stol och framställt en fråga, som han då i ödmjuk ton, med korta, tydliga, liksom räknade ord besvarade. Du har i dag varit hos änkan Apollonia? frågade biskopen.
Ja, det skall heta: »Banen väg, banen och bereden väg; skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg.» Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter »den Helige»: Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.
Detta är något, som äfven skall ske med den, som här förnedrat sig själf. Du kommer ihåg, huru förödmjukad och föraktad Lasarus låg vid den rike mannens dörr. Men i himmelen får han en annan plats. Där är Lasarus ärad och hedrad, där får han evig hugsvalelse för alla sina lidanden. Jesus, gör mig liten, ringa, Gör mig ödmjuk såsom du!
Ja. Stellan störtade in på Lillegård. Han skulle be Kerstin om pengar. Han brukade då och då få en slant av henne. Mitt i trappan erinrade han sig plötsligen, att han dagen innan bett henne hålla käft. Han stannade, satte sig på ett trappsteg och funderade. Till slut knackade han. Han var mycket ödmjuk, då han kom in.
Lotta hade alltid haft en from tro, hon var en ödmjuk kristen och hade ett jämnt lynne, hvardagligt, prosaiskt och utan alla excentriska funderingar. Det kunde det icke vara. Det fanns bara en förklaring ... men den var så litet poetisk ... gamla frun kom knappt att tänka på den: Lotta hade måhända plötsligt under natten fått ett feberanfall med yrsel.
Dagens Ord
Andra Tittar