Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 oktober 2025
Dargar stod för drotten. "Du har bjudit Mig att komma. Du ser mig här. Länge har du låtit mig vänta, konung, Du är bräcklig vorden sen forna år. Har du hunnit nu ditt verk fullborda, Är han hållen, den ed, du svor? Har du lagt för lifvet den väg, det tagit, Och till moln gjort gudar och gudars råd?" Fjalar log.
Jag har ej någon skälig orsak, hvarför jag skulle öfverge min käre konung och bryta otacksamt min tro mot honom. Och hvilka vilkor vill du föreskrifva, för att af dig, lifdömde domare, min nåd mot dig bedömas må som högsint? JOHAN FLEMING. Gif mig ett straff, jag är ju fånge vorden; sänd mig i landsflykt bort från fosterjorden.
Nu, vasserra, ändtligt fick han På den fasta, gråa brickan Svärdsmedaljens hederstecken; Munter sade lugnt: Å näcken! Som han var i dessa strider, Lika nöjd och oförfärad Var han allt till sista tider, Endast mer bemärkt och ärad, Var nu grå i skägget vorden, Kanske än mer karg på orden, Men i eld och rök och flamma In i döden än densamma.
Nu var Fjalar konung gammal vorden, Satt mest stilla i högbyggd sal, Hade ej sen länge sitt land beskådat, Ej fått andas svalkande sjöars luft. Och det blef en dag, och solen stigit Nyss ur böljornas bad i glans, Och dess aldrig åldrade glädje lyste Som i forna dagar i salen än. Kungens håg var lätt i morgonstunden; I förklaring hans anlet sågs.
Gud, i denna pröfningstid Styrk oss med din himlafrid, Gif oss hopp att den få skåda, Där du bjöd den evigt råda! N:o 312. Jordens fruktbarhet. Hur skön är än ej jorden, Fast syndens dom hon bär, Igenom mänskan vorden Förtappad, som hon är! Hon öppnar sina håfvor För oss från år till år Och bjuder lust och gåfvor, Så fullt hon det förmår.
Jag varit ung, är gammal vorden, Har mycket sett och skådar än, Men aldrig såg jag dock på jorden Rättfärdig man gå utan vän; Ej heller såg hans barn jag gå Ohulpne och sitt bröd ej få. Pris vare Gud, han öfvergifver Ej den, till honom sätter tro; Allt skiftar här, men fast förblifver Den frommes stilla fröjd och ro, Han bäfvar ej i lifvets strid, Han vet, hvem han sig tryggar vid. N:o 52.
Gömd såg fadren, Hassan Aga, detta, Ropte sorgligt till de dyra barnen: "Dyra, arma barn, till mig er vänden, Ty er moders barm är järnhård vorden, Är förspärrad nu och kan ej röras." När som Hassans maka hörde detta, Föll förbleknad hon på stället neder; Lifvet flög ur det beklämda hjärtat, När af egna barn hon såg sig undflys.
Då sade ni till mig: se hit, jag har upptäckt en ny planet bakom Saturnus, och där är den sälla boning, som en dag skall bliva oss anvisad! Jag såg i eder kikare, jag såg en lycksalig ö på himmelen, och därifrån utgingo strålar av ett odödligt liv. Se, sade ni, av denna planetens kraft är jag vorden ung på nytt och kan göra dig evigt ung som jag själv.
Dagens Ord
Andra Tittar