United States or Dominica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han var het av vinet och vild av hennes smekningar. Hon slöt ögonen och sjönk tillbaka med en frossbrytning, och han tog henne stormande, övermodigt, nästan med våld. ...... Pappa är inte hemma, mamma har gått på torget ...... Vinresterna glödde i glasen. Märta höll en kudde för ansiktet och snyftade sakta. Gå! viskade hon bönfallande. Gå, gå! Tomas sökte trösta henne, lugna henne.
Vem är han? viskade främlingarne och följde honom med blicken, tills han försvunnit i vimlet. Svaren ljödo: Krysanteus, arkonten. Den rike Krysanteus. Filosofen Krysanteus, ärkehedningen. Det sista av dessa svar kom från en kristian.
Och vid uppmaningen att dricka punsch föreföll han likgiltig och kastade blickar omkring sig som om han sökte något, och då finbagaren erinrade sig ett förflutet, då även han begagnat sådana blickar att uttrycka samma behov, räckte han sin hjälpsamma hand åt den hungrige och viskade till Lundstedt junior, som strax reste sig, och inbjöd den gamle stiga fram till disken att välja av härligheterna.
Den fattige hade intet utom ett enda litet lamm som han köpt och uppfött och som som åt bröd ur hans händer hör ni det? viskade han som åt bröd ur hans händer hans händer, och drack ur hans bägare och låg i i hans famn. Och det kom en vägfarande “ Han avbröt sig och föll i gråt.
Men när jag kom efter, hejdade hon sig och tog mig i famn, stannade vid broledstången och såg sig om. Där var ingen gångare ute. För din skull vill jag låta bli det, viskade hon: jag vill leva och pinas, tills du blir ännu litet större. Men ve och förbannelse över den här! åtminstone den skall jag bli kvitt!
Men Ingrids ögon irrade oupphörligt bort till Folke, just därför att han var så olik henne själv och alla de andra. Slutligen sprang hon frimodigt fram och drog honom med sig in i leken. Den gamle herr Svantepolk, som kom gående med Valdemar, viskade till honom: Jag har länge märkt de båda ungas tycke för varann, men Algotssönerna äro för oansenliga och fattiga för min dotter.
Var har du varit hela tiden, Tomas, du måste säga var du har varit... Du har säkert varit sjuk, säg har du inte? Jo, svarade Tomas. Jag har varit sjuk. Båda sutto tysta. Kyrkklockorna ringde därute, och regnet droppade mot fönsterblecket. Om jag kunde tro dig, viskade Ellen. Tomas svarade ingenting. Hur skulle detta gå... Han måste ju bryta med henne Vad skulle han säga?
En sömndryck! viskade hövdingen. Efter ändat rådslag gick Assim bort och talade med sin moder. Därefter satte han sig åter på sin kamp och red, följd av tre eller fyra unga karlar, även till häst, ur lägret nedför höjdens sluttning. Kvinnorna framförde nu matvaror och uppdukade dem i gräset. Bandet samlade sig i skilda flockar kring anrättningarna.
Prästen log ännu mera förnöjd, lade finger på mun och viskade: Ingen brådska, min gosse. Låt hjorden beta. Tids nog blir den upptäckt. Han skrockade belåtet och gladde sig åt de många munnarna och magarna, som nu voro i rask verksamhet.
Och så glömmer du det andra. Han lyfte upp hennes huvud och tryckte sin panna mot hennes. Elsa tror du inte, att det blir bra så. Det blir bra, viskade hon. Det blir bra, om du kommer till oss. Och hon upprepade, snyftande, bedjande: Om du kommer till oss. Till oss? Oss? Det är ju du och jag? Är det inte? Härpå svarade hon icke.