Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Ord för ord upprepade han samtalet med fadern, dröjde i varje mening, sökte och tydde. Om något dödligt En vanlig betydelselös fras, som nu skulle få sin betydelse. En liten människa, som trott och velat något stort och ständigt stupat på småsaker, ständigt kullbytterat till fröjd och gamman för alla dem, som älska ett hångrin. En lång och svår väg för en liten människa, utan utsikt att nå målet.
Han är fortfarande lika enkel och vänlig i sitt sätt. Rör litet på svansen och ser på oss med sin vanliga litet trötta världsmannablick. Jag lägger på honom aftonkappan och vi dra oss diskret tillbaka. Men Anna-Clara, som nu är 8 år, kan inte glömma detta med Chapman. Då och då smyger hon sig till honom och ser på honom och klappar honom på huvudet.
Först jag måste pröva, om vad jag sett och hört är värt förtäljas, om det helt enkelt var en jordisk syn, fast mindre vanlig, eller om den var från denna underjord, vars väsenden jag hittills fåfängt... Dock en annan gång skall jag måhända kunna säga mer. Ni eller ingen, fromme, vise fader, skall höra denna sägen ur min mun. God natt, min lärare! Patern . Gud signe dig!
Denne väldige man såg ut som en vanlig dödlig, men dock inte fullt så vanlig som honoratiores hemma i Barbacka, och fastän han inte var klädd i cylinder betraktade Persson honom med en vördnad, som gränsade till andakt.
Det kom intet svar men den skygga handen drogs tillbaka utan att ha fått svar på sin smekning. »Jag kan icke vara rättvis emot dig. Jag har försökt, men jag kan icke.» »Ack, det förstår jag så väl; plåga dig inte med att försöka vara vänlig emot mig.» »Det är icke det det är det, att jag icke kan gå utan att ha sagt dig hvad jag tänker.»
Ju mera sällan han kommer, dess snarare skall jag bli botad. Hvar gång jag sagt honom farväl, är det alltid, som om det gamla ville vakna. Jag var främmande för honom i går. Hvarför? Han har då åtminstone sagt mig så mycket om sig själf, att jag kan betrakta mig som hans vän utan att vara för egenkär. Hvarför kan jag icke vara vänlig, enkelt och naturligt? Det kan ju icke missförstås.
Men jag tänker ofta i mitt sinne: "Underlig är dock den vackra Adolf; För ett vänligt ord från mina läppar Lämnar han, hvad mest hans hjärta fröjdat; För en hjärtlig blick af mina ögon Gör han gärna, hvad hän skytt tillförne; För en vänlig kyss, ett hjärtligt famntag Tror jag att han kunde gå i elden."
Hade han varit en vanlig människa en av de oräkneliga, som bygga på det nittonde århundradets stora Filister-Babel skulle ingen bättre än han kunnat njuta livet i ro och glädje, ty han var rik, bar ett lysande namn och ägde alla de ytans egenskaper, som göra lycka i världen. Men Adolf Sparrfält hade för mycket av huvud och hjärta för att bliva en epikureisk filister.
Och när då John råkade komma, just medan hon satt i dessa tankar, kunde hon ej ens med bästa vilja i verlden visa sig glad och vänlig. Nu kände hon sig åter beklämd och ängslig. Hon hade bedt John komma och dricka kaffe ute i löfsalen. Det var i dag vackert och varmt; kanske var det sista gången de kunde sitta trefligt tillsammans ute.
Patern . Så är vårt studium slut för denna afton. Du lämnar mig. Erland . Farväl, min gode fader! I morgon är jag här vid vanlig timme igen. Patern . Farväl! Min vördnadsfulla hälsning till riddar Bengt och till hans huses ära, din ädla mor!... Men hur det regnar ute! Hur blåsten skakar fönstrets höga poster!
Dagens Ord
Andra Tittar