Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 september 2025
Maija tog Pikku i hand, tittade upp med ett tafatt uttryck i ögonen och så begåfvo de sig i väg. Pikkus skälla pinglade; man hade sålunda god kontroll på dem. Den lille äldste var nu ensam. I vrån stod en kvast af doftande björkris med löf på.
Eller var det hela humbug? Var han den ende i hela familjen, som tog detta på allvar? Var det alltså sant att de helt enkelt lurat honom, överdrivit som vanligt, skrämt honom ? Men av allt detta sade han ingenting. Han hade endast omedvetet skakat på huvudet. Och hon hade märkt det: Jo, mitt barn. Du är på rätt väg. Ha bara tålamod. Vänta så ska du få se!
Ville åskådarne, att han skulle skonas, nedhöllo de tummen; i motsatt fall uppräckte de den. Det plumpa skämtet hälsades med skrattsalvor. Furien, som hade uppvecklat sin tunik, för att visa sina magra armar, som hon färgat i blodet av de fallna kättarne på Kolyttos, steg fram ur hopen, slängde av fötterna sina spikslagna träsandaler och tog den ena i hand som vapen.
Jag tog in den hit bara för att få ett omslag om den. Det förlåter jag dig aldrig, Betty, hör du aldrig!" "O, jag är så ledsen!" snyftade stackars lilla Betty, men Theodor hörde det icke. Han hade allaredan lämnat rummet och slagit igen dörren efter sig med en väldig smäll. "Gråt inte så mycket, lilla Betty!" tröstade Eva och gaf sin lilla syster en kyss.
Han låg som vanligt och dåsade i kakelugnsbänken, reste sig då och då upp till hälften och tog en liten slurk ur toddyn, som påbörjades på morgonen samt »förfotades» hela dagen. I brådskan fick karlstackaren höger toffla på vänster fot, och räfskinnskasketten blef satt bakvändt, så att skärmen fick in plats i nacken. Men i alla fall gick han ut »Fiffen» var ju en välbetrodd man.
Och Gideon drog upp på karavanvägen, öster om Noba och Jogbeha, och överföll hären, där den låg sorglös i sitt läger. Och Seba och Salmunna flydde, men han satte efter dem; och han tog de två midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till fånga och skingrade hela hären.
Pastorn släppte ämnet och började äta sin sill på spishällen. Du har väl inte en sup, du? tog han upp. Ser du, min gumma har det laget att låsa in allt starkt, och jag kommer inte så tida åt något. Jo, Gusten hade nog brännvin och pastorn fick sig en redig, så att han blev talför och pratade hit och dit om socknens angelägenheter, både yttre och inre.
Han hade dock aldrig gjort något ondt, således borde han aldrig lida, utan alltid njuta salighet i obegränsad grad. Men han ville lida för att frälsa oss. Han tog således på sig lidandet alldeles frivilligt. Han blef dömd till döden, fastän han gjort alla godt, han blef korsfästad, fastän han var den helige och rene Gudasonen. Ja, älskade, detta måste ske för att frälsa oss från våra synder.
På violett sammet låg infälld en snusdosa, som sken lik kalken mot påskadagens mässhake. Guld? Tror du? Pastorn tog dyrbarheten i handen, knäppte opp locket och läste på kontrollen under sina uppskjutna glasögon: Silver! Man ska visserligen inte se given häst i mun, men det här är strängt taget ingen gåva... Och ingen häst heller, men silver är det, sa gumman och gick efter besmanet.
Och med Regnbågen tog han steget ut i det fria och sade debutbokens ämneskrets farväl. Frigörelsen har varit fullständig. Han kommer kanske att återvända till sina båda första böckers stoff det är till och med sannolikt att det sker, ty på detta håll finnes ju alltjämt mycket, som måste locka den ironiker, den klarögde satiriker han är.
Dagens Ord
Andra Tittar