United States or Uruguay ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det hör till det skönas natur att vara mäktigare än det icke sköna, och man rycka an med tusende fel, finns blott en enda väsentlig skönhet att ställas emot dem, falla de till obetydenhet.

Ville åskådarne, att han skulle skonas, nedhöllo de tummen; i motsatt fall uppräckte de den. Det plumpa skämtet hälsades med skrattsalvor. Furien, som hade uppvecklat sin tunik, för att visa sina magra armar, som hon färgat i blodet av de fallna kättarne Kolyttos, steg fram ur hopen, slängde av fötterna sina spikslagna träsandaler och tog den ena i hand som vapen.

Mitt för Karlsons näsa växlades snabba, talande blickar, handtryckningen vid avskedet blev litet mera intensiv än nödvändigheten påkallade och icke nog därmed. I ett obevakat ögonblick hade Anderblad lyckats utverka den skönas tillstånd att möta henne även kvällen därpå. De möttes!

Fidias och Parrhasios hade genom sina skapelser förvandlat konstnärn i folkets ögon från en vanlig hantverkare till en det skönas präst, ingiven av Apollon, helig som sådan. Men Hellas' konst hade gått under med sista skenet av Hellas' frihet. De som nu förde mejseln eller penseln betraktades, i trots av sina egna anspråk, för vad de verkligen voro: hantverkare stenhuggare och färgstrykare.

Lugnet störes, glädjen smittas, Inga fröjder lyda valet, Och i ögats spegel hittas, Mellan hopp och löjen, kvalet. Ren släckt är lampan i min flickas kammar, Ett blekrödt månsken blott rutan flammar, Och genom slöjan, fäst för den, jag ser Den skönas bild ej mer.

Inga svar, Alldeles inga ord till ursäkt, inga! Det är vår kejsarinnas höga namnsdag, Som nu gör nåd. I hvilka tider lefva vi? Soldaten Betraktas som kantrat af ett befäl, Som gjort ett par kampanjer vid hans sida; Han smeks, han skonas, man förbiser allt, Blott ej hans ärr, och samma skonsamhet Begär man för sig själf. Markoff, se er!

Gjorde han det inte blev han för evigt stämplad i den skönas ögon. Men blevo hans egna ögon åtminstone inte igenmurade. Med en djup suck gjorde han sitt val, tog sin rock och mössa och lämnade balen. Ute rasade snöstormen. Den låg som en vit vägg omkring honom, piskade honom i ansiktet med tusen isnålar, tvingade våta flingor innanför hans krage och uppefter armarna.

Hör huru de unga lejonen ryta, när Jordanbygdens snår varda förödda! sade HERREN, min Gud: »Bliv en herde för slaktfåren, ty deras köpare slakta dem utan all försyn, och deras säljare säga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare. Ej heller skonas de av sina egna herdar

Hos mången konstnär är inspirationen eller, om man vill kalla den, det skönas åskådning af en flyktig natur, att den i hans arbeten visar sig blott i spridda ljuspunkter, medan det öfriga bär stämpeln af medelmåtta och mörker. Men af allt detta följer icke, att det snillrika där vore smaklöst eller det smaklösa snillrikt.

Och älska var hans hjärtas lust, Och lika fritt som snabbt hans val: Han kom blott från en blodig dust Och gaf helt färmt en bal; Och sen han lågat natten ut, Tog han sin skönas sko till slut Och fyllde den ur närmsta bål Och drack sin afskedsskål. Du skulle sett hans anletsdrag!